Leave no one behind – vad, vem och hur?

Vi kan alltså inte räkna målen som uppfyllda så länge det finns människor i världen som fortfarande exkluderas. Men vem riskerar att lämnas utanför, och vad behöver göras för att Leave no one behind ska bli verklighet?

När Agenda 2030 och de 17 Globala målen antogs lovade världens länder inte bara att avskaffa extrem fattigdom, att lösa klimatkrisen och att främja fred och rättvisa, utan också att minska ojämlikheter i världen. Världens ledare gjorde ett åtagande om ’Leave no one behind’ - de lovade att ingen ska lämnas utanför utvecklingen och att de ska sträva efter att nå dem som är längst ifrån först. Det betyder att inget av agendans 17 mål och 169 delmål kan anses vara uppfyllt om det inte är uppfyllt för alla.

’Leave no one behind’ handlar om att utrota all form av extrem fattigdom, minska ojämlikheter och bekämpa diskriminering. Åtagandet har ett särskilt fokus på de som lever i störst fattigdom och utsatthet - de som ofta är svårast att nå.

Det här är det viktigaste åtagandet i Agenda 2030! Stora framsteg har gjorts för att minska fattigdom men samtidigt ser vi att ojämlikheten inom och mellan länder ökar. Nu måste vi se till att ALLA inkluderas och får del av de framsteg som görs, säger Anna Blücher, policyrådgivare på Forum Syd.

Vem riskerar att lämnas utanför?

Människor som riskerar att lämnas utanför tillhör ofta sociala grupper som är mer sårbara än andra. Det kan till exempel vara kvinnor och flickor, barn, unga och äldre samt etniska och religiösa minoritetsgrupper. I många länder står flyktingar, migranter och HBTQI-personer inför svåra hinder i form av diskriminering, exkludering och inskränkta rättigheter - mönster som måste brytas om principen om Leave no one behind ska uppfyllas. 

Andra faktorer som skapar stor utsatthet är kriser och konflikter. Hur förutsättningarna ser ut, och vad som händer, på platsen där du bor har alltså avsevärd inverkan på risken att du lämnas utanför. Om du dessutom skulle tillhöra en socialt marginaliserad grupp i ett kris- eller konfliktdrabbat  område ökar risken ytterligare. 

Fattigdom är ett grundläggande problem, men långt från det enda skälet till att människor lämnas utanför. Diskriminering och exkludering på grund av kön, ålder, inkomst, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning, nationalitet eller asylstatus kan alla vara skäl till att människor hindras från att ta del av de utvecklingsframsteg som görs. Geografi och tillgång till infrastruktur påverkar vidare möjligheterna att ta sig ur fattigdom.

Inom stater är typiska faktorer som bidrar till att människor lämnas utanför: svag politisk styrning, korruption, en svag rättsstatsprincip och diskriminerande lagar. 

Hur ser vi till att ingen lämnas utanför? 

Att ingen ska lämnas utanför är ett ambitiöst åtagande. Att nå dem som är längst ifrån först är en fråga om att prioritera och göra snabbare framsteg för människor som lever i fattigdom och utsatthet. Det kräver särskilda satsningar på grupper som idag lämnas utanför.

”Business as usual” är långt ifrån tillräckligt. Vi behöver öka utvecklingstakten för människor som lever i extrem fattigdom. Det kräver bättre data, bättre finansiering, en inkluderande politik och framförallt politisk vilja, säger Anna Blücher. 

Bättre data

Vi kan inte längre mäta utveckling i genomsnitt utan måste se till individnivån. För att identifiera vem som lämnas utanför i olika sammanhang behövs tillförlitlig statistik som är nedbruten på inkomst, kön, ålder, etnicitet och religiös tillhörighet, asylstatus, funktionshinder och geografi. Statistik behövs också för att kunna följa upp att resurser användas effektivt och leder till framsteg för dem som behöver det mest. Detta kräver investeringar i till exempel statistikmyndigheter.

Bättre finansiering

Biståndet är långt ifrån tillräckligt för att finansiera de Globala målen. Andra typer av finansiering, som skatter och hållbara investeringar, är också helt avgörande. Däremot är biståndet den enda finansieringen som har fattigdomsminskning som sitt främsta syfte och spelar därför en unik roll när det gäller att nå människor som är längst ifrån. För de fattigaste människorna och länderna är biståndet viktigt eftersom många andra resurser inte når hit. Biståndsgivare har därför ett ansvar att säkerställa att biståndet når de människor och platser som behöver det mest.

Inkluderande politik och politisk vilja

En inkluderande politik som prioriterar behoven hos människor som lever i utsatthet handlar bland annat om att stärka delaktighet, om att säkerställa tillgång till utbildning, hälsovård och sociala skyddsnät och om att ändra lagar för att skydda människors rättigheter. Hur resurser används är politiska beslut. Ska vi nå de Globala målen för alla krävs politisk vilja att bryta institutionaliserad diskriminering och att fördela resurserna till dem som är längst ifrån i områden som är svårast att nå.

I vissa fall lämnas människor utanför medvetet av sina regeringar. Här är den internationella granskningen och civilsamhällets roll extra viktiga för att sätta press på regeringarna och stärka rösterna hos människorna som marginaliseras.

”När vi ger oss av på denna stora kollektiva resa lovar vi att ingen kommer att lämnas utanför. Eftersom varje människas värde är fundamentalt önskar vi att alla nationer och alla människor på alla samhällsnivåer når målen i Agendan till år 2030. Ambitionen är att nå de individer som är längst bort först" - FN:s generalförsamling vid antagandet av Agenda 2030