En ny världsordning kräver mer än säkerhet och handel

En ny världsordning kräver fler röster

En viktig men relativt förbisedd nyhet i utrikesdeklarationen är att Sverige ställer sig bakom en reform av FN:s säkerhetsråd – så att det blir mer inkluderande och får modifierad vetorätt. Det är välkommet. Det är svårt att försvara en ordning där varken världens folkrikaste land, Indien, eller den afrikanska kontinenten med snart en fjärdedel av jordens invånare, har permanent representation.

Från ord till handling

Sveriges regering tycks ha tagit inspiration av den finländske presidenten Alexander Stubbs bok ”Maktens Triangel” och kanske också av den kanadensiske premiärministern Mark Carneys uppmärksammade tal i Davos. Båda dessa framhåller att världsordningen så som den en gång var är överspelad. I det ligger en stor fara för små och medelstora länder som inte vill bli behandlade som liggande på någon stormakts bakgård. Världen har blivit farligare. Men vi kan inte vara nostalgiska och sträva tillbaka till den ordning vi hade, som vare sig var inkluderande eller så regelbaserad alla gånger. Den stora poängen i Alexander Stubbs bok är just att det är länderna i vad han benämner ”Syd” som kommer att vara tungan på vågen när en ny världsordning definieras. Där finns majoriteten av jordens invånare, en andel som dessutom blir allt större, och parat med det en växande ekonomisk styrka. Det är nu tid att bygga allianser med någorlunda likasinnade.  

Sveriges regering verkar ha köpt resonemanget om Säkerhetsrådet i utrikesdeklarationen. Klokt och bra. 

Men har regeringen läst hela Alexander Stubbs bok, och lyssnat till hela Mark Carney’s tal? Särskilt Stubb framhåller hur strategiskt det är att nu vårda relationerna till ”Syd”. I Syd är bilden av Västvärlden solkad av upplevd arrogans och dubbelmoral. Vi vill att resten av världen ska backa upp folkrätten i Ukraina, men då duger det inte att agera så saktfärdigt och tvetydigt som gjorts i förhållande till Gaza och inte heller att vända ryggen till tragedin i Sudan. Även andra globala institutioner där ”Syd” inte räknas, som IMF och Världsbanken, behöver ses över. FN blir helt centralt, trots fel och brister. Det duger inte heller att lova runt och hålla tunt vid internationella klimatkonferenser, där länderna i Syd med rätta kräver kompensation för de utsläpp som varit en källa till vår rikedom, men som nu drabbar dem mest. Vi kan inte agera enbart transaktionellt, utan behöver leva som vi lär i förhållande till de principer om demokrati och mänskliga rättigheter som vi predikar (inte tävla med Kina genom att bete oss som Kina). 

Ett förtroendekapital som riskerar att gå förlorat

Det ligger alltså i vårt långsiktiga strategiska intresse att vårda relationen till Syd, menar Stubb. Sverige har historiskt åtnjutit ett betydande förtroendekapital, inte minst, genom ett långsiktigt bistånd. Hur detta kapital nu förvaltas är centralt. På den punkten förskräcker regeringens politik. Biståndsanslaget till Afrika har på fyra år minskat med 60 procent. Det långsiktiga biståndet har avvecklats till sammanlagt sju afrikanska länder och inte ett enda land finns kvar i Västafrika; en skakig grannregion till EU med snart 750 miljoner invånare (dessutom exceptionellt utsatt för klimatförändringarna). Vi avvecklar mer än 50-åriga samarbetsrelationer i Tanzania och Mozambique och ger den processen åtta månader. Kontrasten till den gradvisa och välplanerade utfasningen av biståndet till Vietnam för 15–20 år sedan är slående.  

Stöd till centrala FN-organ (exempelvis UNDP och Fredsbyggnadsfonden PBF) har minskat med 90 procent. FN:s fond för klimatanpassning får noll kronor i årets budget. Fråga finansminister Svantesson var budgetposten för globala klimatfinansieringsåtaganden finns, och det kommer att pekas på biståndet, som hon dock är beredd att gå ännu längre i att sänka än vad som redan skett (från 1 till 0,7 % av BNI).

Rosor till regeringen för att de ställer sig bakom ett reformerat säkerhetsråd i utrikesdeklarationen! Nästa steg är att låta samma strategiska insikt prägla utrikespolitiken i övrigt.

Göran Holmqvist
Fil.dr. Fred och Utveckling, Generalsekreterare ForumCiv