Gräsrötterna är revolutionens styrka

Under besöket i Sverige träffade hon svenska politiker, som Sveriges nye biståndsminister och riksdagens talman, men försäkrade sig också om att skapa utrymme för att möta civilsamhället. EaP-nätverket, som består av svenska civilsamhällesorganisationer med både intressen och partnerskap i Belarus, var där för att lyssna men också för att dela insikter och ansträngningar för att stötta det belarusiska folket.

Diskussionerna berörde ämnen som sanktioner och deras effekter, organisering av belarusisk diaspora, situationen för sårbara grupper som kvinnor och HBTQI, politiska fångar och de många minderåriga som arresterats och inte minst, vägen framåt för att åstadkomma ett demokratiskt Belarus där folkets vilja lyssnas till. Hennes närhet till civilsamhället och sociala rörelser är starkt och på frågan om att guida och samla krafterna klargjorde hon att det inte är hennes mandat.

Revolutionens styrka är mångfalden hos gräsrötterna. Vi skapade en plattform för civilsamhället att mötas, men vi dikterar inte villkoren.

När en försöker bekämpa en brutalt våldsam regim är det kanske lockande att se till en ledare för vägledning. Men Sviatlana Tsikhanouskaya underströk att motståndets styrka är de många grupper som kämpar från sin unika position och kan mobilisera sina relevanta kretsar. Hon har en roll att spela, men den är inte att tala för andra. Det organiserade civilsamhället har redan en stark röst som inte bör kapas av en politiker. I det avseendet är hon nuvarande president Lukashenkos raka motsats.

På frågan om vad det svenska civilsamhället kan göra från vårt håll bad hon om fortsatt tryck på svenska regeringen. Hon förklarade att hennes förväntningar på Sverige när vi tog över ordförandeskapet i OSSE under 2021 var höga. Men visade sig bli:

årets största besvikelse.

Förväntningarna förbyttes till frustration när avsaknaden av fokus på Belarus blev tydlig. Den svenska regeringen kunde helt enkelt ha utövad större politiskt tryck på Lukashenko under ordförandeskapet i OSSE som nu går mot sitt slut. Hennes vädjan till civilsamhällesrepresentanterna i rummet var därför att upprätthålla de goda relationerna, som bygger på 25 års solidaritetsutbyte, med civilsamhället i Belarus och att pressa svenska politiker till större politisk påverkan.

Sviatlana Tsikhanouskaya tydliggjorde att kraften till förändring inte vilar hos politiker. Liksom många frihetskämpar före henne är hon närmre smärtan men också hoppet av ett folk som tröttnat på status qou. Människor och kollektiv är starkare än politiker och individer.

Vår största styrka är stödet från marken.

Hon menar att även om människor fortfarande arresteras varje dag så är regimen rädd för sin befolkning. Situationen för regimen förvärras med det kontinuerliga motståndet och internationella påtryckningar och Lukashenko fruktar svek i de egna leden. Med konsekvent och upprätthållet motstånd verkar hon övertygad om att regimen kommer falla. Till internationella biståndsgivare och europeiska regeringar uppmanade hon att inte bara omdirigera allt stöd till civilsamhället utan också att:

se civilsamhället som statens legitima representanter.