Kristina Mikayelyan: "Att inte engagera sig i politiken är omöjligt för mig"

Berätta lite om dig själv. Vem är du?

- Mitt namn är Kristina Mikayelyan och jag kommer från Artabyunk, en by i Yeghegis i regionen Vayots Dzor i Armenien. Jag är 19 år och jag studerar internationella relationer vid Yerevan State University. Jag är också medlem i Äldsterådet, som är Yeghegis lokala kommunråd.

När bestämde du dig för att ge dig in i politiken?

- Jag började delta i olika seminarier som anordnades av organisationen Sose när jag var 16 år, där vi diskuterade olika samhällsproblem. I samma veva började jag intressera mig för hur Äldsterådet och den lokala politiken fungerar, vilka problem som finns och hur man ska lösa dessa. När jag börjat titta mer på de här frågorna, förstod jag att jag hade en del kunskapsluckor.

Jag har växt upp på landet, där problemen både är mer synliga och utspridda - och mitt liv har också påverkats av dessa problem. Så jag började läsa på om hur kommunen fungerar, hur och när Äldsterådet väljs och hur rådet som institution kan hjälpa till att lösa samhällsproblem. Under de seminarier som Sose organiserade lärde jag mig att rådet inte bara är ett representativt organ, utan också en plattform för invånare att höja sina röster och på så sätt bidra till att lösa lokala problem.

Genom Sose har jag lärt mig hur man skriver bidragsansökningar. Vi började ansöka om mindre bidrag till kommunen, för att förbättra relationen med invånarna, för att öka transparensen, delaktighet och verka för att kvinnor tar mer plats i politiken.

Jag drog slutsatsen att Äldsterådet kan spela en viktig roll i kommunen och eftersom jag som medborgare bryr mig och är investerad så kände jag också att jag borde sitta i rådet. De säger att man ska följa sina drömmar – och att inte engagera sig i politiken är omöjligt för mig! 2023 bestämde jag mig för att kandidera till Äldsterådet och jag blev invald.

Hur är det att vara en av de yngsta rådsmedlemmarna i Armenien?

- Jag är verkligen otroligt stolt, men också rädd eftersom Äldsterådet som institution har varit ganska ineffektivt de senaste åren, vilket beror på okunskap.

Äldsterådets medlemmar väljs av kommunens invånare och eftersom vi är en demokrati så är det inte nödvändigt att ha en högre utbildning för att delta. Samtidigt fungerar rådet som en viktig länk mellan invånarna och kommunen så det är viktigt att ha kunskap om våra lokala lagar. Jag är rädd för att jag någon gång ska begå misstag. Men jag jobbar med mig själv, och håller mig uppdatera om politiken, om kommunens arbete och om arbetslagstiftning och jordabalken. Jag försöker också hålla kontakten med invånarna för att övervinna befintliga svårigheter.

Vilka politiska förändringar vill du uppnå i ditt lokala samhälle och i armenisk politik i stort?

- Jag tänker inte bara på Yeghegis när jag pratar om lokalpolitiken och den gemenskap som finns i vårt lilla samhälle. Jag pratar om Armenien, och att gemenskap är vår grund. Att bli invald i Äldsterådet betyder att jag har ansvar för att se till att vi har en positiv dynamik. Att inte se stängda utan öppna dörrar.

Allt börjar med mitt hem och min by. Steg för steg vill jag hitta lösningar på mycket större problem. Jag tror att det är från små samhällsproblem som stora problem uppstår. Jag hoppas att jag kan vara en förebild för fler kvinnor i Armenien. Det finns många kvinnor med stor potential, men som är rädda och känner skam, som lever utan att förstå att de också spelar en viktig roll i samhället.

Berätta om några av de utmaningarna som kvinnor stöter på i det offentliga livet.

- Det finns många utmaningar, särskilt på landsbygden som är avfolkad och där kvinnors roll i politiken inte accepteras. Här på landsbygden tycker de flesta att en kvinnas plats är i köket och att hennes främsta uppgift är att föda och uppfostra barn.

När jag bestämde mig för att kandidera till ledamot i Rådet så sa mina släktingar, vänner och grannar att det inte är ett jobb för en ung kvinna. Min familj stöttade mig dock på alla sätt och stod vid min sida. De var stolta över att jag valde att kandidera.

Efter att jag blivit invald i Rådet så deltog jag i ett möte på en skola och träffade flera elever som berättade att de också vill engagera sig i Rådet i framtiden. Till och med deras lärare var positiv till att de ville engagera sig i Äldsterådet.