Replik: Biståndet betalar ny migrationspolitik

Förra veckan publicerades regeringens strategi för utvecklingssamarbete inom migration. Det är, precis som ministrarna Forssell och Dousa skriver, en stor strategi – tre miljarder kronor ska betalas ur biståndsbudgeten. Men istället för att bidra till biståndets mål om att bekämpa fattigdom och förtryck ligger fokus på insatser för att stoppa människor som är på flykt från kris och konflikt från att ta sig till Sverige, och underlätta för Sverige att skicka tillbaka tidigare asylsökande till sina ursprungsländer. Dousa och Forssell skriver att de ”reformerar biståndet” och har nytt fokus på ”effektivitet och kvalitet”. Vi menar att de i det här fallet snarare finansierar Tidöpartiernas migrationspolitik med biståndspengar.

Medel ska bland annat gå till att stärka gränspoliser och andra statliga entiteter som ”hanterar migration” i transitländer som asylsökande och migranter behöver passera på sin väg till EU. Detta har tidigare gjorts av andra länder och av EU med fruktansvärda konsekvenser. Snarare än att stödja människor på flykt så har flera rapporter visat hur dessa insatser finansierat brott mot mänskliga rättigheter och flyktingkonventionen. Detta är alltså vad svenska biståndspengar nu riskerar att gå till.

Det internationella biståndet regleras av överenskommelser som Sverige tillsammans med de flesta rika länder enats om och lovat att följa. Syftet med reglerna är att främja kvalitet och god praxis i biståndet och korrekt kunna mäta hur mycket pengar som faktiskt går till världens fattigaste och mest utsatta. Det skapar transparens för medborgarna om att skattepengar används till biståndets mål.

Men när strategin presenterades sa biståndsministern att regeringen till viss del kommer frångå dessa regler. När vi läser strategin är det uppenbart att endast mindre delar av de aktiviteter som beskrivs faktiskt kan kallas bistånd.

Regeringen säger att strategin ska bidra till att motverka den påtvingade migrationens grundorsaker - alltså hunger, fattigdom, konflikt och klimatförändringar. Ett bättre sätt att göra det vore att ta biståndet på allvar - att motverka dessa grundorsaker är nämligen biståndets kärnuppgift. Det skulle bidra till att färre barn och vuxna tvingas fly sina hem i sökande efter ett tryggt, värdigt och drägligt liv.

Eva Ekelund, ställföreträdande chef Act Svenska kyrkan
Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia
Mattias Ingeson, generalsekreterare Erikshjälpen
Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv
Tobias Linghag, verksamhetsledare Framtidsjorden
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och
Frihet IKFF
Therése Engström, generalsekreterare International Rescue Committee (RESCUE)
Lovisa Johansson, ordförande Jordens Vänner
Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Martin Johansson, ordförande Latinamerikagrupperna
Josephine Sundqvist, generalsekreterare Läkarmissionen
Ingela Holmertz, generalsekreterare RFSU
Andreas Stefansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén
Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Jon Fridholm, tf verksamhetschef Östgruppen
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM.