Tidöpartiernas svek mot demokratikampen i Kambodja

Regeringen har presenterat en ny strategisk inriktning för svenskt bistånd. Målet är fortfarande att bekämpa fattigdom och förtryck, men med svenska intressen i fokus. Samtidigt heter det att reformagendan har ett tydligt fokus på demokrati och mänskliga rättigheter. Trots detta väljer regeringen att avsluta biståndet till Kambodja helt i slutet av 2024.

Kambodja har under en längre tid gått i en allt mer auktoritär riktning och statsmaktens brott mot mänskliga rättigheter ökar. Det fria ordet har belagts med munkavle. Tidningar och radiostationer har tystats. Jordbruksmark har exproprierats i storskaliga landstölder utan rimlig kompensation. Skog har skövlats utan hänsyn till miljökonsekvenser. Fackföreningsledare har fängslats, försvarare av mänskliga rättigheter har hotats och trakasserats. Den politiska oppositionen har vingklippts och numera är regeringspartiet CPP helt ohotat. Den tidigare premiärministern Hun Sen har, i odemokratisk ordning, lämnat över regeringsmakten till sin son Hun Manet.

Biståndet till civilsamhället, som främst gått till gått till FN-organ och organisationer som arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruption och fria medier, har varit en viktig motkraft. Effekterna av biståndet märks genom en ökad medvetenhet om rättigheter. Människor vågar höja sina röster, trots förtrycket. Vi ser idag hur det sprids en demokratisk kultur i samhället.

Det är ett erkänt faktum att människorättsbrott ofta är tidiga varningar om framväxande väpnade konflikter

Regeringens beslut att dra in biståndet till det kambodjanska civila samhället får förödande konsekvenser för medborgarnas rättssäkerhet, och för MR-försvarares säkerhet och möjligheter att fortsätta sitt arbete. Sida-kontoret i Phnom Penh kommer att stängas, Raoul Wallenberginstitutets utbildning av åklagare måste läggas ner och det är mycket osäkert om FN:s högkommissaries landkontor för mänskliga rättigheter – som en gång etablerades på svenskt initiativ – kan fortsätta. Den internationella övervakningen och rapporteringen av människorättsbrott försvinner. Det blir ännu farligare att kämpa för demokrati i Kambodja, där utfasningen av biståndet både gynnar den auktoritära regimen och lämnar fältet öppet för kinesiska och ryska intressen. De mest utsatta människorättsförsvararna, de modiga hjältarna, står ensamma och isolerade.

Sverige har bedrivit bistånd i Kambodja i nästan 30 år. Att kasta en så långsiktig investering överbord är oansvarigt. H&M har ett exportvärde från Kambodja som överstiger landets export till Kina. Sverige bör ta ansvar för att internationell arbetsrätt respekteras. Förändringarna ska genomföras med bara tolv månaders varsel – tolv korta månader för de lokala organisationerna att försöka hitta alternativa finansieringskällor. Inga konsultationer har hållits med berörda lokala organisationer eller det svenska civilsamhället, utan ordentlig konsekvensanalys. Vi uppfattar det som ett ansvarslöst sätt att avsluta decenniers engagemang på.

I en tid när auktoritära regimer expanderar sitt inflytande och till och med hotar våra demokratier militärt så är stödet till MR-organisationer en billig investering i motkrafter. Det är vidare ett erkänt faktum att MR-brott ofta är tidiga varningar om framväxande väpnade konflikter. Regeringen säger sig prioritera demokrati och mänskliga rättigheter i biståndet. Tidöpartierna hävdar också att vi i stället för att ta emot flyktingar ska förbättra rättssäkerheten och levnadsstandarden i deras hemländer. Men regeringen agerar i detta fall tvärt emot dessa principer.

Vi kräver att Sverige i anständighetens namn åtminstone förlänger avtrappningsperioden för Kambodja till utgången av 2025 och att regeringen i EU-sammanhang ställer sig bakom förstärkt bistånd till demokrati- och människorättsändamål i Kambodja.

För Diakonia: Mattias Brunander, generalsekreterare

För Erikshjälpen: Anders Malmstigen, internationell programchef

För ForumCiv: Anna Stenvinkel, generalsekreterare

För Initiativ Kambodja: Åsa Eriksson, riksdagsledamot (S), Bo Forsberg, f.d. generalsekreterare Diakonia, Martin Gemzell, Thomas Hammarberg, Europarådets f.d. kommissionär för mänskliga rättigheter, Jan Axel Nordlander, f.d. ambassadör i Phnom Penh, Emma Nohrén, riksdagsledamot (MP)