Vi är inte på banan för att nå Agenda 2030

Den 9-18 juli hölls FN:s politiska högnivåforum (HLPF) för hållbar utveckling där genomförandet av Agenda 2030 och de Globala målen följs upp. 

- Det har gjorts framsteg, men inte i tillräckligt snabb takt för att förverkliga de Globala målen till 2030, sa Marie Chatardová, president för FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) under årets HLPF.

Röster från civilsamhället lyfte att vi inte har sett den omställning som utlovas genom Agenda 2030. Många länder har nationella strategier för hållbar utveckling men det är fortfarande för mycket "business as usual". Grundläggande politiska förändringar krävs för att minska ojämlikhet och för att målen ska nås för alla.

Leave no one behind – lyckas vi?

Principen ”Leave no one behind” diskuterades för första gången i ett eget sammanträde under HLPF. Åtagandet handlar om att ingen ska lämnas utanför och att sträva efter att nå dem som är längst ifrån först. Att inget av agendans 17 mål och 169 delmål kan anses vara uppfyllt om det inte är uppfyllt för alla.

- Lyckas vi? Nej, vi är inte på rätt spår, vi halkar faktiskt efter. Vissa människor drivs ännu längre efter, sa Andrew Gilmour, FN:s biträdande generalsekreterare för mänskliga rättigheter.

Människor halkar längre efter som en följd av globalisering, klimatförändringar och olika former av diskriminering, men också på grund av avsiktlig politik. För att komma ikapp måste vi gå längre än ett tekniskt fokus på att nå de allra fattigaste. Det kräver att diskriminering och ojämlikhet i alla dess former hanteras, menar Andrew Gilmour.

Mänskliga rättigheter lämnar ingen utanför

Att säkerställa människors rättigheter är vägen framåt för att ingen ska lämnas utanför. Ett tydligt exempel lyftes av Victoria Tauli Corpuz som är FN:s särskilda rapportör för urfolksrättigheter: 

- Om bara FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter implementerades så skulle det inte finnas någon anledning för ursprungsfolk att bli lämnade utanför.

Vikten av ett meningsfullt deltagande underströks av flera aktörer, bland annat av Sverige och EU. Oron för civilsamhällets minskade utrymme och det faktum att det till och med kan vara farligt för vissa civilsamhällsorganisationer att delta i diskussioner på FN-nivå lyftes också.