Regeringens omläggning av biståndet saknar stöd

2024 lider mot sitt slut. Det är svårt att inte känna hopplöshet och maktlöshet när krigen inte verkar ha något slut, demokratin går bakåt, klimatkrisens konsekvenser blir alltmer allvarliga och allt fler människor tvingas fly sina hem.

Under en period före pandemin gjordes stora framsteg: barnadödligheten gick ner kraftigt och hunger, fattigdom och barnarbete minskade. En anledning var att många länder gick samman och bidrog med resurser. Idag är läget ett annat. Rika länder, inte minst Sverige, drar ner på sitt bistånd. På FN:s klimattoppmöte i slutet av november kom världens länder med nöd och näppe fram till ett avtal om klimatfinansiering, på en nivå som är många gånger lägre än behovet. Världshälsoorganisationen WHO saknar nödvändiga pengar till förebyggande insatser som tillgång till vaccin och rent vatten.

Tre av fyra personer vi möter i matbutiken, i busskön och på fotbollsläktaren bryr sig alltså om vad vi som land gör för världen.

I Sverige finns det ett djupt engagemang för omvärlden, och en stark känsla av att vi ska dela med oss till dem som har mindre. Vår opinionsundersökning visar att en stor majoritet (74 procent) av svenska folket tycker det är viktigt att kunna känna stolthet över Sveriges internationella engagemang för fred, jämställdhet, klimat och demokrati. Tre av fyra personer vi möter i matbutiken, i busskön och på fotbollsläktaren bryr sig alltså om vad vi som land gör för världen.

Regeringen har under sin tid vid makten istället minskat biståndet och avslutat långsiktigt stöd till människor i några av de värst drabbade länderna. Resurserna till jämställdhetsarbete och arbetet med FN:s Globala mål har minskat. Regeringen styr en allt större del av den krympande biståndsbudgeten till att minska migration till Sverige och gynna svenska företags exportmöjligheter.

Endast åtta procent tycker att det är prioriterat att biståndet ska gynna svenska företags export.

Den omställning av svenskt bistånd som sker har inte stöd hos svenska folket. Endast åtta procent tycker att det är prioriterat att biståndet ska gynna svenska företags export, medan en majoritet av befolkningen (63 procent) vill att biståndet ska gå till de som är värst drabbade.

Den kraftsamling för världen som har gjorts förut kan göras igen. Svenska folket förväntar sig att vårt land ska vara en del av lösningen på världens gemensamma problem. Det borde regeringen lyssna på. 

Johanna Davén, generalsekreterare, IOGT-NTO Movement
Kerstin Bergeå, ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Isabella Olsson, global påverkanschef, Läkarmissionen
Brian Kelly, generalsekreterare, Artikel2 (tidigare Emmaus Stockholm)
Mattias Ingeson, generalsekreterare, Erikshjälpen
Jamie Bolling, ordförande, MyRight – Empowers People with Disabilities
Ulrika Grandin, generalsekreterare, UN Women Sverige
Jon Fridholm, tf verksamhetschef, Östgruppen
Ulrika Urey, generalsekreterare Fairtrade Sverige
Maria Nyberg, generalsekreterare, Union to Union
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Mattias Brunander, generalsekreterare, Diakonia
Niclas Lindgren, direktor, PMU
Johanna Eliasson, ordförande, Vänsterns Internationella Forum
Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén
Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Tobias Linghag, verksamhetsledare, Framtidsjorden
Martin Johansson, ordförande, Latinamerikagrupperna
Linn Thullberg, styrelseordförande, Svalorna Latinamerika
Suzanne Standfast, generalsekreterare Oxfam Sverige
Anna Tibblin, generalsekreterare, We Effect
Anna Stenvinkel, generalsekreterare, ForumCiv
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen / SweFOR
Shahab Ahmadian, ordförande, MÄN
Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden