En sorglig julklapp från Sveriges regering till världen

Regeringens prioriteringar för biståndsbudgeten 2026 är nu officiella, i och med regleringsbrevet till Sida som presenterades nyligen.  

Eftersom 2026 blir det sista året på regeringens mandatperiod är det relevant att jämföra utvecklingen med det sista regleringsbrevet från den tidigare regeringen inför 2022.  

Vi kan därmed tydligt se konsekvenserna av fyra år av återkommande nedskärningar i biståndet. Såhär ser de olika anslagsposternas procentuella förändring ut idag, jämfört med år 2022:  

I diagrammet syns den procentuella förändringen för olika anslagsposter sedan 2022.

Dramatisk omfördelning  

Några anslag är särskilt drabbade under de senaste fyra åren:  

• Infokom-anslaget ströks helt redan 2023.
• Stödet till globala fredsinsatser har minskats med 79 procent.
• Forskningsanslaget har minskats med 76 procent samtidigt som det särskilda bidrag som gick till svensk utvecklingsforskning via Vetenskapsrådet tagits bort helt.
• Anslagen för Afrika, Asien, Latinamerika och MENA (Mellanöstern och Nordafrika) alla har minskats med mellan 60 och 70 procent. I kronor räknat är Afrika-anslaget särskilt drabbat och har minskat från 8,1 miljarder till 3,3 miljarder.  

Även stödet till FN-organen har minskats med 28 procent och vissa får nästan ingenting alls. UNDP tappar 90 procent av sitt stöd 2026. Däremot har stöden till de multilaterala bankerna ökat med 8 procent.  

Vad som däremot fått kraftigt ökade resurser är anslagsposten “strategiska bidrag” som går upp med 89 procent. Posten uppgår till hela 5,8 miljarder kronor 2026 och är en slags reservpott för regeringen. Härifrån kommer sannolikt en del av de extraordinära bidragen till Ukraina att hämtas, bland annat via EU.

En annan stor vinnare är den nya anslagsposten för migrationsinsatser som kommer att uppgå till 800 miljoner kronor 2026. Den posten syns inte i diagrammet ovan eftersom den inte fanns för fyra år sedan.

En biståndsslakt i flera akter

Det är inte fel att beskriva det som pågått under de här fyra åren som en biståndsslakt av Sveriges engagemang i världen utanför Europa.  

Först, när den nuvarande regeringen tillträdde, slopades enprocentsmålet. Det totala biståndet har gått från 1 procent av BNI till cirka 0,7 procent. Därefter har regeringen beslutat att en femtedel av totalen ska gå till ett enda land, Ukraina. Stödet till Ukraina är självklart, men på det här sättet skapas förödande undanträngningseffekter i resten av världen.  

Det hade inte behövt vara såhär  

Den här utvecklingen är inte oundviklig. Det är politiska beslut som har lett oss hit och det hade kunnat se annorlunda ut:

• Man hade kunnat upprätthålla biståndsvolymen på en högre nivå, nu när världen behöver vårt stöd mer än någonsin.
• Man hade kunnat finansiera det civila stödet till Ukraina på samma sätt som det militära, nämligen utanför det ordinarie budgetramverket.  
• Man hade kunnat avstå från att mer än fördubbla volymen på den nya anslagsposten för migrationsinsatser, som uppgår till 800 miljoner kronor 2026.  
• Man hade kunnat prioritera FN-organen, som nu genomgår sin värsta finansiella kris någonsin till följd av USA:s tillbakadragande, framför de multilaterala bankerna där volymerna ökar.  
• Man hade kunnat avstå från att fasa ut de fattigaste och mest konfliktdrabbade länderna, istället för att satsa på engagemang i länder med kommersiella och migrationspolitiska intressen.  

Sammantaget har nedskärningarna och omprioriteringarna under dessa fyra år resulterat i en stor skada för Sveriges förtroendekapital som en global aktör för en rättvis och hållbar värld.  

Och, viktigast av allt: Bakom de negativa staplarna i diagrammet återfinns miljontals drabbade människor. 

Det är en sorglig julklapp som Sveriges regering ger till världen i år. 

Göran Holmqvist, generalsekreterare ForumCiv