Sport under ockupation

FN:s konvention om barns rättigheter, också känt som barnkonventionen, känns långt borta i Abu Dis. Minst 300 barn sitter redan inlåsta Israeliska fängelser, ett världsrekord Israel inte ger signlarer om att det ska upphöra.

Sportklubben Abu Dis Youth Club är en av de aktörer som är hårt drabbade av ockupationen men som också tar ställning för att stärka barns rättigheter och självförtroende.  

"Hur förklarar man ockupationen för en sjuåring... att vi förtrycks tills att den sista droppe värdighet har blivit tagen?"

Säger klubbens kassör Naser Hasan  som pekar på utmaningarna att kräva barns rättigheter under ockupation.

Klubben påminner om en svensk gympasal på 90-talet med den särpräglade doften av plastmattor, svett och en kakafoni av barnrop. Inne i klubbens lokaler tränar fäktningslaget inför vårens turnering. I snabba kliv undviker de varandras attacker för att själva sätta den vinnande stöten.

För att vara inkluderande har klubben satt en medlemsavgift på 60 kronor om året för kunna göra det möjligt för alla barn att kunna delta oavsett ekonomiska förutsättningar. 

Utanför lokalen trängs ett 20-tal barn för att få se de vita skrudarna blixtra förbi. Efter hettan från värjornas klingande samlas de i en kamratlig ring för att peppa inför tävlingsåret. Klubben utgör en viktig samlingsplats för ungdomarna som annars saknar alternativ till fritidsaktiviteter i det tätbebyggda området.

Alla ska med! En del av sportklubbens arbete är att stärka tjejers självförtroende och bryta idéen om att sport bara är för killar. Flickor och kvinnors vardag är ofta begränsad av de patriarkala strukturer som begränsar deras möjligheter i det palestinska samhället. 

Klubben samarbetar nära med kommunfullmäktige för att skapa inkluderande utrymmen, exempelvis har man tillgång till den närliggande grundskolans utomhusplan. Tack vare stöd från Palestinagrupperna i Sverige har föreningen kunnat utveckla den demokratiska styrningen och expandera verksamheten där det funnits möjligheter. 

Ingen tid eller utrymme får går förlorad. Efter fäktningen åker pingisbordet fram för nästa träningspass. 

Vid solens nedgång sjunger minareterna ut medan pojkarna spelar på konstgräset. Delar av planen har brännmärken från tårgasgranater. Sammandrabbningar mellan militär och demonstranter sker ofta i närheten av sportområdet då det angränsar betongmuren som skiljer Abu Dis från Jerusalem. 

Alltid redo! Klubbens scoutkår arrangerar varje år resor inom palestinska Västbanken för att ge barnen möjlighet att hajka och lära känna naturen. 

Trots att klubben redan använder vartenda utrymme till fullo så har de inga möjligheter att expandera längre då det inte finns mycket mark kvar i byn som ligger i area B. Skulle de söka bygglov för att bygga på den mark om ligger i Area C som kontrolleras av Israel skulle de med all säkerhet inte heller få det. Palestinier får i regel aldrig bygglov av israeliska myndigheter och försök att trotsa byggförbudet resulterar i att nybyggda platser rivs med risk för ytterligare kollektiva bestraffningar.

Samtidigt som palestinier inte tillåts att bygga nytt står 55 skolor inför rivningshot från israeliska myndigheter enligt en rapport från Rädda Barnen.

Abu Dis är ursprungligen en förort till Jerusalem men sedan muren uppfördes är människor avskärmade från den omstridda staden. Ockupationen präglar samhällets vardag och identitet. Under 2017 har också flera barn blivit dödade under protester, bland annat 17-åringen Mohammad Khalaf Lafi  från föreningen. 

Checkpoint Abu Dis. Endast den palestiniern med särskilt tillstånd, en raritet i Abu Dis, har tillåtelse att korsa de militära gränskontrollerna. Trots att Jerusalem ligger på andra sidan upplever och tror många barn att Jerusalem är en plats väldigt långt bort.

Ockupationen undgår ingen, den tränger sig in i vartenda utrymme, i samtalen, och i tankarna. Abu Dis Youth Club utgör en viktig kontrast i många barns liv. En paus från ockupationen.