Sverige fasar ut biståndet till fler länder

Regeringen tillkännagav just att biståndet fasas ut i ytterligare fem länder. Tanzania, Mocambique, Zimbabwe, Liberia och Bolivia läggs nu till den långa raden av redan utfasade länder: Mali, Burkina Faso, Sydsudan, Jemen, Irak, Afghanistan, Myanmar och Kambodja. Det står nu klart att regeringen framför allt valt att fasa ut de fattigaste och mest konfliktdrabbade samarbetsländerna. 

I tabellen nedan återfinns Sveriges samarbetsländer (länder med en egen samarbetsstrategi eller med ett fönster i en regional strategi), där de överstrukna markerar de länder som regeringen beslutat att fasa ut. Som framgår har den geografiska balansen kraftigt förskjutits mot övre medelinkomstländer (Världsbankens inkomstklassificering). I landportföljen finns nu 13 övre medelinkomstländer men bara 7 låginkomstländer och 4 lägre medelinkomstländer. De sköra konfliktstaterna (återigen Världsbankens klassificering) är markerade med ett K och av de utfasade länderna ingår 8 i denna kategori. 

Prioriteringsgrunden som regeringen tillämpat är orimlig. Färska rapporter från Världsbanken, OECD/DAC, FN och Center for Global Development varnar alla för trenden att nu överge just sköra konfliktländer och låginkomstländer. Och det av effektivitetsskäl; det är ju i dessa länder som fattigdomen i allt högre grad koncentreras. Plus att det längre fram kommer att visa sig oerhört kostsamt att vända ryggen till dessa länder. Men Sveriges regering har ignorerat argumenten från den internationella biståndsexpertisen.

Orsaken till beslutet återfinns i budgetpropositionen, där det står att det civila stödet till Ukraina, 2026, ska uppgå till tio miljarder kronor – drygt en femtedel av biståndsbudgeten. Riksdagen fick ta ställning till detta när man godkände statsbudgeten, men inte till varifrån pengarna skulle tas. Det får vi reda på först nu. Undanträngningseffekterna av Ukrainabiståndet har blivit orimliga. Det hade inte behövt vara så om man valt att finansiera det civila stödet till Ukraina på samma sätt som det militära – det vill säga utanför det ordinarie budgetramverket. Så som 27 civilsamhälles organisationer argumenterar för i Aftonbladet.   

– Det är rimligt att en liten biståndsgivare som Sverige eftersträvar en fokuserad landportfölj. Det är också alltid smärtsamt och sorgligt när länder fasas ut, för drabbade målgrupper och för alla de engagerade människor som gör bra saker där tack vara biståndet. Men desto angelägnare då att utfasningar sker utifrån rimliga kriterier, säger Göran Holmqvist, generalsekreterare ForumCiv.