Klimatkrisen är en kris med flera lager

Klimatkrisen är orättvis i flera bemärkelser. De som orsakat minst klimatavtryck är ofta de som drabbas hårdast – trots att rikare länder står för större utsläpp. Människor som lever i fattigdom är särskilt utsatta och sårbara för klimatförändringarnas effekt. På de platser som drabbas finns i sin tur grupper som drabbas ännu hårdare än andra. Dit hör kvinnor och flickor, icke-binära, minoriteter eller människor med funktionsnedsättningar.  

– Ofta tänker man kanske på växthusgaser, utsläpp och rena naturkatastrofer. Men det finns så många lager i klimatförändringarnas effekter som inte bara handlar om de uppenbara saker som vi kanske får till oss genom medierapporteringen här i Sverige. Det är också sociala, ekonomiska och säkerhetsmässiga aspekter som inte minst drabbar flickor och kvinnor och andra grupper, säger Sara Hjelm på ActionAid.

– För oss är en stor utmaning är att se till att information om klimatförändringar finns tillgängligt för alla, men också att funktionsrättsorganisationer ska sitta med vid beslutsborden. Klimatrelaterade katastrofer som översvämningar, orkaner eller hungersnöd drabbar personer med funktionsnedsättning särskilt hårt och de är nästan aldrig inkluderade i beredskapsplaner. Om det bara finns ett varningssystem där man hör ett larm, hur ska döva personer då veta vad som hänt? säger Mia Munkhammar på MyRight.

Klimatkrisen fördjupar de orättvisor som finns

Klimatkrisen kan därför inte ses som en enskild fråga. Utan det hänger ihop med flera redan existerande sociala, politiska och ekonomiska ojämlikheter. När naturkatastrofer och extrema väder blir vanligare fördjupas de orättvisor som redan finns. Ens utsatthet påverkas väldigt mycket av vem man är.

– Vårt arbete centrerar kring urfolk och minoriteter som påverkas mycket av klimatförändringarna. I vårt arbete för klimatet, ser vi därför till att lokala perspektiv tas med och att vi ser till att de lösningar som tas fram har alla i åtanke. Klimatarbetet ska inte bekostas av de som förbrukar lägst resurser, säger Alexandra Klang på Svalorna Indien Bangladesh.

– Det kanske inte är så att när man tänker på klimatförändringar så tänker man direkt kvinnor och flickors särskilda utsatthet. Det är ett problem i sig, att jämställdhetsaspekten inte uppmärksammas i tillräckligt stor utsträckning, säger Sara Hjelm på ActionAid.

Jämställdhet och klimat hänger ihop

ActionAid arbetar bland annat med att utbilda kvinnor i ledarskap och katastrofberedskap. Så att de ska kunna bidra till att samhällen blir mindre sårbara och påverka beslut som rör deras liv och samhällen.

– I Etiopien, som är hårt drabbat av klimatförändringar och en fruktansvärd konflikt, är det de lokala kvinnogrupperna som på många platser leder katastrof-insatserna, säger Sara Hjelm på ActionAid.

Det finns flera exempel på hur jämställdhet och klimat hänger ihop. Bland annat ökar risken för att kvinnor och flickor ska utsättas för sexuellt våld och människohandel markant för kvinnor som tvingas fly.

– Det kan vara farligt för kvinnor om man väljer att lämna sin miljö där man har familj och vänner som skyddar en, säger Alexandra Klang på Svalorna Indien Bangladesh.

"Vem får ta besluten kring vilka åtgärder som ska göras?"

På samma sätt som det finns exempel på hur jämställdhet och klimat hänger ihop så kan man se hur människor ur andra grupper också drabbas hårt av klimatkrisen. Det arbete som MyRight gör handlar om att stärka rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Bland annat så vet man att människor med funktionsnedsättning i större utsträckning lever i fattigdom, har inte rätt till utbildning och prioriteras inte när det kommer till klimatarbete.

– Vi jobbar för de som påverkas allra hårdast av klimatförändringarna och arbetar för alla människor ska kunna ta del av de åtgärder som görs. Information måste utformas så att alla kan förstå och tillgodogöra sig den, säger Mia Munkhammar på MyRight.

Mia Munkhammar pekar också på att förutsättningarna för att arbeta med klimat- och miljöfrågor skiljer sig åt mellan människor. Att samhället inte gör det möjligt för alla att engagera sig och hävda sina rättigheter, eller bara vara med i det dagliga miljöarbetet i sin vardag.

– I vårt arbete med klimat- och miljöfrågor synliggör vi barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och hur olika förutsättningarna är för att kunna delta i arbetet för vår planet. Diskrimineringen syns på alla nivåer, från individer som inte kan bidra med återvinning för att stationen inte är anpassad till att vara uteslutna från beslutsborden. Ett exempel är från COP26 där lokalerna inte var anpassade efter rullstol och Israels energiminister inte kunde komma in till mötet.

Människor som drabbas värst av miljö- och klimatförändringar är ofta människor som nekas möjlighet att delta i beslutsprocesser som påverkar dem. Att stötta dem och deras organisering är avgörande för att skapa en värld där alla människor får leva ett fritt liv från miljöfaror.

– Vem får ta besluten kring vilka åtgärder som ska göras? Kvinnor och unga saknas ofta i de rummen. Kvinnorna är också oftast kvar på de platserna som drabbas hårdare. Till exempel landsbygden. Många män emigrerar till städerna. Kvinnorna är ofta ansvariga för jordbruket vilket påverkas väldigt hårt av klimatförändringarna. För oss på Framtidsjorden är det ett viktigt resultat att kvinnliga bönder erkänns för sin kunskap lokalt och fortsättningsvis kan ha ledande roller inom fortsatt omställning till ett ekologiskt och klimatanpassat jordbruk. Att inkludera kvinnor i arbetet med klimatomställning kan också innebära ringar på vattnet och förändra synen på begränsande könsroller, säger Evelina Sartori Valck på Framtidsjorden.

"Begreppet 'klimaträttvisa' var inte särskilt välkänt"

Att ta sig an klimatfrågan har också blivit aktuellt för organisationer som i vanliga fall inte bedriver påverkansarbete mot just klimat och miljö. En sådan organisation är Palestinagrupperna som nyligen antagit att de ska arbeta med klimaträttvisa.

– Begreppet “klimaträttvisa” var inte särskilt välkänt ur ett palestinskt perspektiv och vi fick börja med att sätta oss in i vad klimaträttvisa och klimatsårbarhet betyder på en global nivå. Då blev det snabbt tydligt att det går att se hela ockupationen av Palestina som en klimatrisk. Israels kontroll över, och exploatering av, naturresurserna i det palestinska ockuperade området har stor miljöpåverkan. Det har även de militära attackerna mot framför allt Gaza, som förstör infrastruktur för vatten och sanitet, säger Johanna Wallin på Palestinagrupperna i Sverige.

Konkret pekar Palestinagrupperna på flera områden där ockupationen av Palestina innebär klimatrisker och ökar palestiniers klimatsårbarhet.

– En av de tydligaste är vattenfrågan. Det är generellt en bristvara i mellanöstern. Israel och Palestina är beroende av samma vattenkällor, när dessa kontrolleras och utnyttjas av enbart en part så blir det ännu mindre över till den andra. Vissa områden i Palestina är extra utsatta av ockupationsmakten och det är ofta på platser där marken är särskilt bördig eller där grundvattenkällor finns. Israel har kontroll över mer än 80% av vattnet och palestinier har inte möjlighet att nyttja vattenkällor på sin egen mark. Det kan finnas vattenledningar som går genom en palestinsk by, men som de inte har tillgång till. Ledningarna fortsätter till israeliska bosättningar på ockuperat område, som är olagliga enligt internationell rätt, och palestinier tvingas köpa tillbaka sitt eget vatten av israeliska företag.

Palestinagrupperna lyfter också att klimatfrågan kan förena aktivister på ett sätt som man inte är van vid.

– Samtidigt som palestinsk klimataktivism är svår att bedriva på större skala så länge man är under ockupation, är det ett område där det finns potential att skapa allianser med globala klimat- och miljörörelser. Det är också ett sätt att samlas och göra något konkret. Människor runtom i Palestina startar gemenskapsodlingar, fröbanker för att bevara kulturarvssorter och kooperativ för ekologiskt jordbruk och rättvis handel.

"Finns en tydlig skuld hos rikare länder"

Klimaträttvisar handlar också om att bördor och eventuella värden som skapas genom klimatinsatser fördelas rättvist. Helt enkelt att de länder som bidragit mest till klimatförändringarna också borde ta ansvaret för följderna.

– I klimatfrågan finns en tydlig skuld hos rikare länder. Vilket talar ännu mer för att resurserna måste fördelas rättvisare, säger Sara Hjelm på ActionAid.

I samband med klimattoppmötet COP27 driver ActionAid frågan om ”Loss and damages”, som handlar om att det behövs ökad finansiering för att täcka kostnaderna för de skador och förluster som människor och samhällen drabbas av i klimatrelaterade katastrofer. Det kan handla om förlorad bostad, jordbruksmark, inkomst eller möjligheter till utbildning.

– Många höginkomstländer bär det tyngsta ansvaret för klimatkrisens effekter, men det finns ett visst motstånd från dessa länder att kompensera för de allvarliga och ofta väldigt långtgående skador som vi orsakar. Det behövs mer pengar och pengar öronmärkta för dessa ändamål, säger Sara Hjelm på ActionAid.