Vår analys av utrikeshandelsstrategin

I december 2023 presenterade regeringen en ny strategi för Sveriges utrikeshandel, investeringar och globala konkurrenskraft. Strategin har tre övergripande mål:

1. Sveriges konkurrenskraft ska stärkas och förutsättningar för handel, investeringar
   och innovation förbättras.
2. Svenska företag ska öka sin export och närvaro på internationella marknader.
3. Sveriges ställning som prioriterad partner för grön och digital omställning globalt ska stärkas.

Sverige ska verka för en ökad global frihandel och färre handelshinder. Strategin har ett starkt fokus på främjande av svenska företag. Man menar att för en stärkt och långsiktigt hållbar tillväxt krävs att fler små och medelstora företag deltar i den internationell handeln.

Ökat främjande av svenska företag på ambassader

Främjande av Sverige och svenskt näringsliv är huvuduppgifter för utrikesförvaltningen. Främjandeverksamheten på ambassaderna ska utvecklas. Främjandet är också en huvuduppgift för Business Sweden, som kommer att få en central roll och ska ha en ökad närvaro i strategiskt viktiga låg- och medelinkomstländer. Ambassader och generalkonsulat ska ha god kunskap om vilka svenska företag som är närvarande i stationeringslandet och regelbundet bjuda in dem till dialog.

Delegationsresor ska användas effektivare enligt strategin. Näringslivet ska involveras tidigt i processer kring exempelvis val av länder och tematik vid större främjandeaktiviteter, delegationsresor och andra större satsningar, så att träffsäkerhet och resultat kan förbättras. Fler näringslivsfrämjande delegationer ska ledas av regeringen. Andelen små och medelstora företag som deltar på delegationsresorna ska öka.

Stödet till Ukraina är i fokus. En långsiktig satsning för att stödja svenska företags deltagande i uppbyggnaden av Ukraina ska inledas, med närvaro av Business Sweden i Kiev för att stötta med insatser på plats.

Särskild satsning på Asien

Strategin trycker på att Sveriges närvaro globalt är viktig för att kunna ge stöd till svenska företag, inte minst små och medelstora företag, så att de kan ta vara på de möjligheter som finns på snabbt växande marknader utanför vårt närområde. En ny och långsiktig främjandesatsning ska inledas i Asien för att vidareutveckla handels- och investeringsrelationer och andra samarbeten med ett antal länder i regionen. Indien, Indonesien och Thailand nämns bland länder där förhandlingar om frihandelsavtal pågår, och Filippinerna och Malaysia bland länder där förhandlingar kan påbörjas eller återupptas.

Relevanta svenska myndigheter och organisationer inom Team Sweden ska involveras och Business Swedens närvaro i Asien ska stärkas. Delegationsresor i Asien ska utgöra en central komponent av satsningen. Man ser potentiella synergier mellan utvecklingssamarbetet, export- och investeringsfrämjande samt handelspolitiken i flera länder i regionen.

Avsaknad av risker på komplexa marknader

Det är positivt att strategin nämner att svenska företag förväntas följa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag, och i övrigt agera ansvarsfullt, inte minst genom att bekämpa korruption. Man påpekar att hållbarhetskrav kan medföra ökade förväntningar på svenska företag i relation till deras värdekedjor och att skiftet drivs av lagstiftning i Sverige, EU och internationellt inom en rad områden som kan påverka handeln.

Man borde här ha specificerat de olika due diligence lagstiftningar som under den senaste tiden har förhandlats inom EU, framför allt Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD), som kommer att ställa krav på företagen. Strategin ger inga exempel på risker som företag kan möta på komplexa marknader och nämner inte särskilt utsatta grupper som urfolk, människorätts- och miljöförsvarare, trots att hot, våld och kränkningar förekommer i många sektorer såsom utvinning av naturresurser, energiprojekt och storskaligt jordbruk.  

Svenska företag ses som föredömen

Strategin skriver okritiskt att svenska företags starka engagemang för de globala utvecklingsmålen, hållbarhet, jämställdhet och socialt ansvarstagande gör många av dem till viktiga samarbetspartners samtidigt som det bidrar till deras konkurrenskraft. Även om vissa svenska företag ligger i framkant vad gäller hållbarhet och ansvarstagande så är det långt ifrån alla svenska företag som lever upp till kraven på att respektera mänskliga rättigheter och miljö i hela sina värdekedjor.

Enligt strategin ska företag ges ett effektivt stöd att hantera due diligence lagstiftning på samma sätt som i jämförbara OECD-länder. Svenska företag ska kunna verka på komplexa marknader och kan då behöva stöd för att hantera risker och krav på ökad aktsamhet (due diligence) när det gäller social och miljömässig hållbarhet och korruption. Det är oklart vilken form av stöd det handlar om och var stödet ska komma ifrån.

Bortglömt civilsamhälle

Civilsamhället nämns inte alls i strategin. Aktörer som nämns är utlandsmyndigheter, andra myndigheter och statligt finansierade främjandeaktörer, näringslivet, branschorganisationer, regioner och kommuner, universitet, högskolor och arbetsmarknadens parter. Civilsamhället nämns inte ens i kapitlet om ambassadernas roll, trots att det står att det är av stor vikt att utlandsmyndigheterna får ta del av vilka utmaningar och möjligheter som företagen bedömer finns i respektive land för att förstå hur de bäst kan stötta. Här skulle civilsamhället kunna spela en viktig roll eftersom civilsamhällesorganisationer och deras lokala partners har stor kännedom om situationen i landet, den lokala kontexten, utsatta grupper och olika utmaningar.

Handel och bistånd utgår från företagens behov 

Strategin har ett kapitel som handlar om ökad samordning och bättre synergier mellan handel, främjande och utvecklingssamarbete. Man skriver att ett bättre samspel mellan utvecklingssamarbetet, export- och investeringsfrämjandet samt handelspolitiken kan öka förutsättningarna för en hållbar utveckling i utvecklingsländer genom ett ökat handelsutbyte. Strategin skriver inget om vilken typ av stöd som låginkomstländer skulle behöva för att kunna utveckla produktion och distribution för att kunna delta i ett ökat handelsutbyte eller vilka marknader som är mest relevanta för dessa länder (nationella, regionala eller globala). För att handel ska bidra till utveckling krävs att handelspolitiken utgår från lokala behov och förutsättningar i länderna.

Strategin säger att svenska företag ska kunna dra nytta av att bistånds- och främjandeinsatser pågår i låg- och medelinkomstländer med stor exportpotential eller i sektorer där svenska företags kunnande, handel och utlandsinvesteringar kan bidra till goda utvecklingsresultat och ökad klimatnytta. Denna skrivning visar att världens fattigaste länder inte är relevanta för svenska företag och det förstärker farhågorna att när biståndet kopplas ihop med handel och främjande så prioriteras de minst utvecklade länderna bort. Risken är också att prioriteringar görs utifrån de svenska företagens förutsättningar och verksamhet.

Biståndspolitiska mål ska följas

Strategin skriver att i den mån biståndsfinansierade insatser är aktuella ska dessa tydligt bidra till Sveriges biståndspolitiska mål och vara inom ramen för OECD/DAC:s regelverk. Detta är en tydlig och viktig formulering, som bör granskas vid uppföljning av regeringens agerande inom området framöver.

Man framhåller att möjligheterna för ökade synergier mellan utvecklingssamarbetet, främjandet och handelspolitiken är särskilt goda inom den gröna och digitala omställningen samt för hållbara infrastrukturprojekt. Omställningen skapar affärsmöjligheter globalt, såväl på Sveriges etablerade exportmarknader som i låg- och medelinkomstländer, enligt strategin. Man anser att Sverige har hög trovärdighet inom grön och digital omställning.

Enligt strategin ska ett jämställdhetsperspektiv genomgående beaktas i genomförandet. Detta är positivt, men det behöver följas upp att det faktiskt efterlevs.