Så hotas människorätts- och miljöförsvarare runt om i världen

Situationen för demokrati och mänskliga rättigheter globalt är värre än någonsin. Vad gäller demokratiutveckling är vi nu nere på 1985 års nivå. Sju av tio människor i världen lever i icke-demokratier. I takt med att många länder går i en alltmer auktoritär riktning, ökar hoten mot civilsamhället och det demokratiska handlingsutrymmet krymper. 

Att försvara sina rättigheter är förenat med livsfara i många länder. Hot och våld mot människorätts- och miljöförsvarare ökar stadigt runt om i världen. Värst drabbade är människor som försvarar rätten till sin mark, urfolks rättigheter, hbtqi-frågor eller kvinnors rättigheter. Det kan också handla om grupper som arbetar mot korruption, för yttrandefrihet eller granskar repressiva regimer. Förra året mördades mer än 300 människorättsförsvarare enligt Front Line Defenders. Mörkertalet är dock stort. Enligt organisationen är urfolk den mest utsatta gruppen.

Colombia farligaste landet

Colombia är det dödligaste landet för människorätts- och miljöförsvarare. Genom sitt fredliga arbete utmanar ofta ledare för urfolk och lokalsamhällen paramilitära eller kriminella grupper som försöker behålla kontrollen över områden på landsbygden. Särskilt utsatta grupper är urfolk, afro-colombianer och kvinnor. Den utbredda straffriheten i landet gör att förövarna går fria.

Hot och våld mot människorättsförsvarare och miljöaktivister med kopplingar till företags verksamhet är vanligt förekommande i Colombia, särskilt inom utvinningsindustrin, exempelvis gruvdrift. Företag använder sig ofta av säkerhetsbolag som begår övergrepp. Människor fördrivs från sina områden där de levt i generationer när en gruva ska expandera. Ofta håller företagen inte konsultationer med berörda lokalsamhällen som internationella riktlinjer uppmanar till.  

Svenskt stöd viktigt

I strategin för Sveriges utvecklingssamarbete med Colombia är ett av målen att bidra till ”ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och stärkt skydd och kapacitet för människorättsförsvarare, inklusive miljöförsvarare”. Strategin gäller t o m 2025 och när regeringen snart ska börja diskutera en ny strategi är det av yttersta vikt att man tittar på hur detta mål kan förstärkas, med tanke på den allvarliga situationen för mänskliga rättigheter i Colombia.

Repressiva lagar stort hot

På många håll i världen har regeringar infört repressiva lagstiftningar som hindrar civilsamhällesorganisationers aktiviteter och allvarligt krymper deras handlingsutrymme. Exempel är lagar som begränsar möjligheter att ta emot utländsk finansiering, lagar som försvårar registrering av organisationer eller anti-terror lagstiftning som används mot civilsamhället.

Kambodja är exempel på ett land som infört sådana repressiva lagstiftningar. Landet har under en längre tid blivit alltmer auktoritärt och regimens brott mot mänskliga rättigheter ökar stadigt. Yttrandefriheten har kraftigt begränsats, tidningar och radiostationer har tystats. Oppositionella och fackföreningsledare har fängslats och försvarare av mänskliga rättigheter har hotats och trakasserats.

Kambodja trappar upp förtrycket

Under det senaste året har den kambodjanska regimen tagit ytterligare steg för att tysta civilsamhället. Ledare för civilsamhällesorganisationer har arresterats, åtalats och även fängslats. Arresteringarna och frihetsberövanden sker på godtyckliga grunder och med vagt formulerade anklagelser om hetsande eller förolämpning av kungen. Kambodja införde 2018 en så kallad majestätslag, som förbjuder kritik av kungahuset och som har använts för att tysta oppositionen och kritiker inom civilsamhället.

FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Kambodja besökte landet i somras och i sin rapport betonade han den allvarliga situationen och krävde en omedelbar frigivning av fängslade människorättsförsvarare och aktivister och att anklagelserna mot dem dras tillbaka.

Regeringen sviker demokratin

Det är mycket beklagligt att den svenska regeringen valt att dra in biståndet till kambodjanska civilsamhällesorganisationer i en situation där hoten och trakasserierna mot det civila samhällets aktörer blir alltmer allvarliga. Biståndet till civilsamhället, som främst gått till organisationer som arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruption och fria medier, har varit en viktig motkraft till den alltmer auktoritära regimen. Det behövs nu mer än någonsin!