Nej, Svantesson det stämmer inte

De senaste åren har en sak gjorts tydlig – freden är inget av naturen givet tillstånd och demokratin är vare sig statisk eller evig. Just nu pågår fler väpnade konflikter i världen än under någon annan tid efter andra världskriget. Och även där krig inte råder utmanas freden. 

Världen är tätt sammanflätad av ekonomiska, kulturella och sociala system. Krig, hunger, klimatrelaterade kriser, ekonomiska katastrofer och auktoritära strömningar sprider sig utan hänsyn till nationella gränser. Det har aldrig varit viktigare än nu att se arbetet för att bygga demokrati, för mänskliga rättigheter, för fred och för frihet som en försvars- och säkerhetspolitisk prioritering.

Svenska folket verkar, till skillnad från regeringen, se den nära kopplingen mellan en säker, human värld och Sveriges egen trygghet och säkerhet.

Men i intervjuer under veckan har finansminister Elisabeth Svantesson gett nedskärningar i biståndet som exempel på hur Sveriges militära upprustning hittills kunnat finansieras ”utan att försämra andra delar av samhället”. Hon menar också att ”medborgarna tycker det är bra”. Det stämmer inte. 

Sidas senaste årliga opinionsmätning visar motsatsen. Den visar att stödet för bistånd är mycket starkt bland svenska folket och andelen som vill att biståndet ska öka är den högsta på 23 år. Svenska folket verkar, till skillnad från regeringen, se den nära kopplingen mellan en säker, human värld och Sveriges egen trygghet och säkerhet. Och de försämringar i samhället Svantesson inte kan se, dem ser vi i andra länder i form av färre flickor som får gå i skolan, minskade resurser till arbetet mot könsstympningar, sämre tillgång till rent vatten och bland de människor i fattigdom som inte längre får möjlighet att göra sin röst hörd.

Sedan Tidö-partierna tog över makten har anslagen för fredsinsatser redan minskat med 63 procent. Att ta resurser från arbetet som syftar till att krig, hunger och tyranni inte ska uppstå för att finansiera vår förmåga till upprustning är inte hållbart. Det är inte bara en kortsiktig och dyr strategi, den är också ett ineffektivt sätt att skapa säkerhet, enligt forskningen. Det är dags att regeringen förstår det som svenska folket redan vet – att biståndet är en långsiktig investering i vår trygghet och vår framtid. 

Tobias Linghag, verksamhetsledare. Framtidsjorden
Alexander Clemenson, generalsekreterare, KFUM Sverige
Anna Stenvinkel, generalsekreterare, ForumCiv
Niclas Lindgren, direktor PMU
Charlotta Norrby, generalsekreterare SMR
Mattias Ingeson, generalsekreterare Erikshjälpen
Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia
Klas Sellström, Verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande
Anna Tibblin, generalsekreterare för We Effect
Anna Kakuli, tf generalsekreterare Union to Union
Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Paul Carlsson, ordförande, Praktisk Solidaritet
Josephine Sundqvist, generalsekreterare, Läkarmissionen
Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Ulrika Strand, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter.
Louise Hammerud Hamilton, verksamhetsledare, Latinamerikagrupperna
Johanna Davén, generalsekreterare, IOGT-NTO-rörelsen
Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige