Demokratin monteras sällan ned över en natt

När initiativtagarna bakom Demokratiuppropet samlade representanter från akademi, civilsamhälle och fackrörelsen till ett samtal om demokratins utveckling i Sverige återkom samma bild från flera håll: hoten mot demokratin handlar inte främst om dramatiska systemskiften, utan om långsamma förskjutningar – i språkbruk, beslutsprocesser och synen på institutioner. 

– Demokratin handlar ytterst om hur vi hanterar oenighet. Om vi inte längre kan enas om grundläggande fakta eller respektera institutionerna som ska värna rättsstat och mänskliga rättigheter, då börjar systemet krackelera, sade filosofiprofessorn Åsa Wikforss.

När institutioner förlorar auktoritet

En demokrati bygger inte bara på val. Den bygger också på institutioner som begränsar makten, granskar lagförslag och skyddar individens rättigheter mot staten. När de institutionerna börjar avfärdas som hinder i stället för skyddsmekanismer förändras själva förutsättningarna för rättsstaten.

Under senare år har flera lagförslag mött ovanligt stark kritik från både remissinstanser och Lagrådet. Kritiken har handlat både om rättssäkerhet och om bristande evidens för att förslagen faktiskt skulle uppnå sina uttalade mål.

– Om man ska fatta beslut om hur man förebygger brottslighet eller hindrar rekrytering av unga måste man utgå från fakta och kunskap om vad som faktiskt fungerar, sade advokaten Anna Ramberg.

Hon pekade samtidigt på det hon beskrev som klassiska autokratiska utvecklingstendenser: att institutioner som ska granska makten gradvis tappar legitimitet i den offentliga debatten.

Det handlar inte bara om vilka lagar som föreslås, utan om synen på de processer som ska säkerställa att lagarna är förenliga med grundlagen och rättsstatens principer. När Lagrådets invändningar avfärdas som ”en åsikt bland flera”, förskjuts också bilden av vad institutionens roll faktiskt är.

– Det är inte fråga om en åsikt, utan analyser som grundar sig på grundlagen och de rättsprinciper staten är skyldig att följa, sade Ramberg.

Flera av de förslag som diskuterades under samtalet, däribland angiverilagen, förslag kopplade till “vandel” och möjligheten att återkalla permanenta uppehållstillstånd retroaktivt, beskrevs som exempel på hur grundläggande rättsprinciper utmanas i en tid av hårdare politisk retorik och ökad polarisering.

Åsa Wikforss betonade att expertkunskap inte står i motsättning till demokrati, utan är en förutsättning för att demokratiska beslut ska bli legitima och fungera i praktiken.

– Experter ska inte fatta politiska beslut. Men de ska bidra med det kunskapsunderlag som krävs för att besluten ska vara ändamålsenliga och förankrade i verkligheten.

Ett hårdare klimat för civilsamhället

Förändringen märks också i relationen mellan staten och civilsamhället. Göran Holmqvist, generalsekreterare för ForumCiv, beskrev hur organisationer som arbetar med demokrati, mänskliga rättigheter och internationellt utvecklingsarbete upplever ett växande tryck och en ökad osäkerhet kring vad som kan sägas och göras.

Han pekade bland annat på hur biståndsorganisationer och muslimska civilsamhällesorganisationer blivit föremål för misstänkliggöranden, offentliga utpekanden och indragna stöd, ibland utifrån lösa riskbedömningar eller indirekta kopplingar.

– Många organisationer arbetar i väldigt svåra miljöer och måste kunna ha kontakt med aktörer som ingen egentligen vill ha att göra med. Men i dagens klimat kan själva kontakten bli något man riskerar att straffas för här hemma, sade Holmqvist.

Han beskrev också hur biståndsbeslut och myndighetsprocesser i ökande grad uppfattas som politiskt styrda. Som exempel nämnde han uppmärksammade fall där Sida-tjänstepersoner gjort professionella bedömningar som senare ändrats efter politisk påverkan.

– Det svåra är att det blir oklart vem som faktiskt fattar besluten. Formellt är det myndigheten, men i praktiken vet alla att det finns ett politiskt tryck bakom, sade han.

Samtidigt menade flera deltagare att utvecklingen riskerar att skapa självcensur inom civilsamhället. Organisationer som tidigare varit tydliga i samhällsdebatten börjar väga sina ord eller avstår helt från att uttala sig.

– När människor och organisationer börjar tystna av rädsla förändras också det demokratiska samtalet, sade Holmqvist.

Desinformation och misstänkliggöranden förändrar det offentliga samtalet

Flera talare återkom till hur desinformation, hot och aggressiv retorik påverkar det offentliga samtalet.

Åsa Wikforss beskrev hur demokratin förutsätter ett offentligt samtal där människor åtminstone delar en gemensam verklighetsbild. När fakta blir politiserade och desinformation sprids systematiskt försvåras möjligheten att föra konstruktiva demokratiska samtal.

Samtidigt bidrar hot och hatkampanjer till att journalister, forskare och opinionsbildare väljer bort vissa ämnen eller uttrycker sig mer försiktigt.

– Det finns i dag en infrastruktur för hot och hat som gör att människor tystnar. Det påverkar hela det demokratiska samtalet, sade Wikforss.

Även Heike Erkers, ordförande för Akademikerförbundet SSR, beskrev hur misstro mot myndigheter och professioner får konkreta konsekvenser i människors vardag. Hon lyfte bland annat fram kampanjer riktade mot socialtjänsten som exempel på hur desinformation kan undergräva tilliten till samhällsinstitutioner.

– Demokratin handlar inte bara om riksdagen. Den handlar också om vad som händer i kommuner, myndigheter och välfärdsverksamheter där människor möter samhället varje dag, sade hon. 

Heike Erkers lyfte också fram hur professionell kunskap och erfarenhet riskerar att förlora betydelse i den politiska debatten. Som exempel nämnde hon diskussionen om att sänka åldern för frihetsberövande och låta allt yngre barn placeras i fängelse.

Enligt henne har remissinstanser, forskare och professioner varit tydliga med att det saknas vetenskapligt stöd för att sådana åtgärder skulle minska kriminalitet eller hindra unga från att rekryteras till gäng.

– Tvärtom finns en stor risk att barn som växer upp i slutna miljöer blir mer kriminella, inte mindre, sade hon.

Samtidigt beskrev hon hur professioner och civilsamhällesaktörer som framför kritik allt oftare avfärdas som politiska aktivister snarare än sakkunniga.

– Vi är professionsförbund. Våra medlemmar arbetar med de här frågorna varje dag. Men när kunskap inte passar den politiska berättelsen misstänkliggörs också de som säger ifrån, sade Erkers.

Demokratin kräver mer än tillit

Trots den allvarliga problembilden återkom samtalet gång på gång till betydelsen av organisering, kunskap och civilsamhällets roll.

Flera deltagare betonade att demokrati inte kan reduceras till val vart fjärde år. Den är beroende av fria medier, starka institutioner, professioner som vågar säga ifrån och ett civilsamhälle som fortsätter organisera människor och skapa mötesplatser.

Åsa Wikforss efterlyste större satsningar på medborgarkunskap och förståelse för vad rättsstat och demokrati faktiskt innebär.

– Man kan inte försvara något man inte förstår.

Göran Holmqvist hänvisade till historikern Timothy Snyders råd om hur demokratiska samhällen kan stå emot auktoritära tendenser: “Lyd inte i förväg. Försvara institutionerna. Stå upp för sanningen. Var modig.”

Kanske var det också där samtalet landade. I insikten om att demokratin inte försvinner över en natt men att den heller aldrig kan tas för given.