Biståndet måste gå dit behoven är som störst

Under den gångna mandatperioden har Sveriges bistånd förändrats i grunden. Principen om att avsätta en procent av BNI har övergetts och Sverige har avvecklat biståndet till flera av världens fattigaste länder.

Bistånd måste riktas till världens fattigaste

Förändringarna har genomförts snabbt och ofta utan tillräckliga konsekvensanalyser. När program avslutas tvärt och finansieringen blir mindre förutsägbar är det människor i fattigdom och utsatthet som får bära kostnaden.

Sverige behöver tydliga och stabila principer för en sammanhållen utrikes- och biståndspolitik som gäller över tid. Politiken måste ta sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och långsiktighet. Valet avgör om dessa principer stärks eller urholkas.

I en tid där den regelbaserade världsordningen utmanas måste folkrätten stå i centrum: konsekvent och utan undantag. Skydd av civila, internationell humanitär rätt och ansvarsutkrävande är inte förhandlingsbara principer. Folkrätten gäller alla, alltid.

Biståndet måste samtidigt riktas till dem som behöver det mest: människor i de fattigaste och mest sköra länderna, där konflikter, fattigdom och klimatförändringar slår hårdast. Det är där långsiktiga investeringar gör störst skillnad och stärker lokal motståndskraft.

Ställ inte akuta behov mot varandra

Stödet till Ukraina får inte ske på bekostnad av världens mest utsatta. Därför bör Ukraina finansieras separat från biståndsramen, så att olika akuta behov inte ställs mot varandra.

Biståndets nivå är viktig, men lika avgörande är dess kvalitet. Forskning visar att långsiktighet och stöd till lokala aktörer ger bäst resultat. Biståndet ska utgå från internationella åtaganden och riksdagens mål om att bekämpa fattigdom och förtryck.

Ett rättighetsperspektiv måste genomsyra hela utrikespolitiken, inte vara ett tillägg. Rättigheter för barn, kvinnor, hbtqi-personer och religiösa minoriteter är under press globalt. Att försvara dessa, liksom fackliga rättigheter och civilsamhällets utrymme, måste vara en integrerad del av svensk politik – i diplomati, handel, bistånd och säkerhet.

Sverige behöver en samstämmig politik för global utveckling. I dag drar olika politikområden åt olika håll. En nystart krävs, där mänskliga rättigheter och klimatet ges en central roll och där svensk politik är konsekvent nationellt och internationellt.

Slutligen måste vi ta tillvara det starka engagemang som finns i Sverige. Intresset för globala frågor är starkt och bör tas till vara. Politiker hänvisar ofta till att de genomför det väljarna prioriterar. När opinionsmätningar samtidigt visar ett fortsatt starkt stöd för svenskt bistånd bör även den viljan tas på allvar.

Redan nu ifrågasätts biståndets roll och inriktning. Den politiska väg som väljs efter den 13 september kommer därför att få direkta och konkreta konsekvenser. Handel och migration är områden där biståndet kan spela en viktig roll, men måste utformas så att det blir ett effektivt verktyg för att stärka människors grundläggande behov, rättigheter och lokalsamhällens motståndskraft mot kriser och globala utmaningar.

Vilken global aktör vill Sverige vara?

Om utvecklingen fortsätter riskerar biståndet att minska och urholkas ytterligare. Vi menar att Sverige bör välja en annan väg. Vi vet vilken avgörande skillnad ett långsiktigt och väl utformat bistånd gör för människor i fattigdom, konflikt och utsatthet. Det handlar om familjer som förlorar försörjningsmöjligheter, kvinnor som får svagare stöd och lokala aktörer som tvingas minska insatser. Dessa effekter syns sällan i den svenska debatten men är mycket konkreta där de uppstår.

Därför hoppas vi att valrörelsen också blir en diskussion om Sveriges ansvar i världen. Inte bara om biståndets nivå, utan om vilka principer som ska styra svensk utrikes- och biståndspolitik.

Valet den 13 september handlar inte bara om Sveriges framtid, utan också om människors livsvillkor långt utanför våra gränser. Frågan är i grunden vilken typ av global aktör Sverige vill vara.

Anna Tibblin, generalsekreterare We effect

Anna Sundström, generalsekreterare International Rescue Committee

Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan

Göran Holmqvist, generalsekreterare ForumCiv

Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda Korset

Cecilia Chatterjee-Martinsen, tf generalsekreterare Rädda Barnen

Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia