Utrikesdeklarationen 2026: Smalare globalt engagemang

I årets utrikesdeklaration lyfts behovet av att reformera FN:s säkerhetsråd som en angelägen fråga. Regeringen betonar att Sverige verkar för en mer rättvis geografisk representation från alla kontinenter, fler permanenta och icke-permanenta medlemmar samt en begränsning av vetorätten.

– Jag tycker att det är intressant, och positivt, att man lyfter behovet av ett reformerat säkerhetsråd i FN. Det har ju talats en del om hur den regelbaserade världsordningen utmanas och om det strategiska i att då bygga allianser med medelstora och små länder som inte heller vill bli behandlade som någon stormakts bakgård, säger Göran Holmqvist, generalsekreterare för ForumCiv.

Han pekar samtidigt på att reformfrågan inte bara handlar om representation i formell mening, utan om legitimitet.

– Ska sådana allianser åstadkommas, så krävs det att länderna i Globala Syd också inkluderas i världsordningen. I dag är inget land söder om Medelhavet, Kina eller USA representerat i säkerhetsrådet, trots att en majoritet av världens befolkning bor där. Så kan vi inte ha det.

Göran konstaterar att allt fler internationella ledare nu öppet talar om behovet av förändring, men betonar att institutionella reformer inte räcker.

– För aktörer som EU är vägen lång för att återfå förtroendet i Globala Syd. Det kräver mindre arrogans, mindre dubbelmoral och att man lever upp till gjorda globala åtaganden. Det hade varit snyggt om utrikesdeklarationen lagt mer vikt också vid det.

Samtidigt märks vad som saknas

För första gången under mandatperioden nämns varken nedrustning eller icke-spridning. FN:s konfliktförebyggande roll berörs inte, trots att regeringen betonar vikten av folkrätten. Civilsamhället som tidigare kallats en omistlig partner nämns inte alls. Trots att civilsamhället saknades i deklarationen nämndes det oftare i den efterföljande debatten än i fjol. Tidöpartierna tog upp civilsamhället sex gånger (fyra 2025) och oppositionen 20 gånger (12).

Agenda 2030 och de Globala målen lyser fortsatt med sin frånvaro, trots riksdagens beslut om att de ska vara vägledande för hela regeringen och Riksrevisionens omfattande kritik av regeringens arbete med de Globala målen. Inte heller EU:s biståndspolitik eller den kommande fleråriga budgetramen behandlas, trots deras stora betydelse för global utveckling.

Biståndsavsnittet är kort och utan nya initiativ. Ukraina och humanitärt stöd betonas, liksom SRHR, men utan att nämna att stödet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har minskat kraftigt de senaste åren. Samtidigt fasas biståndet ut i hälften av Sveriges samarbetsländer som är låginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Sverige är fortfarande en av de större biståndsgivarna i relation till BNI, men stödet till låginkomstländer och särskilt till fragila och konfliktdrabbade stater har minskat kraftigt de senaste åren.

Klimat och miljö får begränsat utrymme. Klimatkrisens säkerhetspolitiska konsekvenser, dess påverkan på redan utsatta länder och behovet av ökad global klimatfinansiering utvecklas inte. Det globala arbetet för biologisk mångfald nämns inte alls.

Utrikesdeklarationen 2026 tecknar därmed bilden av en utrikespolitik där säkerhet, försvar och ekonomiska intressen står i centrum. I en orolig tid är det förståeligt. Men när frågor om hållbar utveckling, nedrustning, klimat och civilsamhällets roll marginaliseras riskerar Sveriges globala engagemang att bli smalare och kortsiktigare än vad omvärldens utmaningar kräver.