Pandemins påverkan på kvinnor i ForumCivs verksamhetsländer

FN:s chef för UN Women Phumzile Mlambo-Ngcuka summerade verklighetsbilden när hon sa:

“Det är tydligt att covid-19 pandemin slår hårt mot kvinnor – som offer för våld i nära relationer inlåsta med sina förövare, som obetalda vårdgivare i familjer och närsamhällen och som arbetare i anställningar som saknar skydd”.

Kambodja har lyckats hålla infektionsspridningen låg men det ekonomiska slaget som följt nedstängningen av affärslivet och skolor påverkar hundratusentals, särskilt kvinnliga, arbetare. Enligt Världsbanken förväntas 1,76 miljoner jobb gå förlorade. En siffra som sannolikt blir än värre om EBA handelsavtalet dras tillbaka.  Klädindustrin är landets största arbetsgivare där kvinnor utgör 80 procent av arbetskraften. Främst bestående av kvinnor som ofta rekryterats från landsbygden och vars familjer är beroende av pengarna de skickar hem. 

Förlorad arbetsinkomst innebär generellt skuldsättning. Kambodja rankas redans som det land i världen med högst mikrolånsskuldsättning. Till skillnad från länder med hög mikrofinansiering är långivarna i Kambodja privata och vinstdrivande. Kvinnors ökande arbetslöshet och lånkrisen som följer kan visa sig få förödande effekter på fattigdom enligt Ian Ramage, chef på Angkor Research.

“Kambodja har haft flera bra år och har en del ekonomisk motståndskraft. Men om den här trenden fortsätter riskerar Kambodja att upphäva 20 års utveckling och gå tillbaka till en fattigdomsnivå på 40 procent.” 

Kenya brottades med högt antal tonårsgraviditeter redan innan covid-19 men pandemin har inte hjälpt situationen. När skolor stängs ner lämnas unga kvinnor med upptagna föräldrar och försvinner ur lärarnas synfält som skulle kunna slå larm vid misstänkta fall av övergrepp. Rörelserestriktioner försvårar tillgången till preventivmedel och utegångsförbud ökar faran för sexuella övergrepp.

Tonårsgraviditet är en komplex fråga och svår att föra träffsäker statistik över. Det är ännu för tidigt efter nedstängning och utegångsförbud för att kunna dra säkra slutsatser. Men anekdotiska vittnesmål och undersökningar på provinsnivå insinuerar en coronaeffekt. Elizabeth Mariara är sjuksköterska och driver en hälsoklinik på Kenyas landsbygd. Under tiden mellan april och juni i år har hon haft 30 fall av tonårsgraviditeter. Under samma period 2018 hade hon fyra fall och 2019 tre fall. Media har vidare rapporterat att enbart i regionen Machakos har 4 000 unga kvinnor registrerats söka mödravård.

Colombia har en av världens högsta smittspridning. Sen utegångsförbud infördes har även fall av våld mot kvinnor i nära relationer skjutit i höjden. Uppgifter visar på en 175 procentig ökning av antalet anmälda fall. Även under mer normala omständigheter är mäns våld mot kvinnor ett av de brott med höga mörkertal vilket med största sannolikhet är än större under pandemin. Carlos Fernando Galván Becerra som arbetar på Organización Feminina Popular förklarar varför.

Om en kvinna lever med sin förövare och hon tvingas återvända hem efter att ha anmält honom är risken att han blir än våldsammare om han får reda på det.

”Under nedstängning är det svårare att lämna huset och även om kvinnor teoretiskt sett kan anmäla våld i nära relationer online eller genom att ringa ett särskilt nummer är det inte alltid möjligt. Många hem i Colombia har inte tillgång till internet och det är inte enkelt att använda telefonen för att anmäla misshandel om du lever under samma tak som din förövare. Dessutom, om en kvinna lever med sin förövare och hon tvingas återvända hem efter att ha anmält honom är risken att han blir än våldsammare om han får reda på det.”

Sverige tillämpade ingen juridisk nedstängning men minskningen i människors rörelsemönster är jämförbart med länder som helt stängde ner. Likt Colombia kan Sverige räkna fler fall av våld mot kvinnor i nära relationer som en konsekvens av covid-19. Anmälningarna mellan mars och april har fördubblats jämfört med samma period 2019. Ökningen om 30 procent fler samtal till hjälplinjen Bris vittnar också om negativa effekter på barns välbefinnande. 

”Vi vet att omständigheter som social isolering, hög stress- och konfliktnivå, ekonomiska problem och andra påfrestningar ökar faran för att barn ska fara illa och utsättas för våld i hemmet. Just nu är vi i en samhällskris där alla de ingredienserna finns samtidigt som den viktiga skyddsfaktorn vuxna utanför familjen är mindre tillgänglig.” berättar Marie Angsell, socionom på Bris. 

Liberia, ett land med alltför stor erfarenhet av att bekämpa dödliga virus fick en kort andpaus mellan ebola och covid-19. En lärdom från hälsohanteringen av ebola var att lokala insatser gick via manliga lokala ledare. Samtidigt spelade kvinnor en oproportionerligt stor roll för katastrofhanteringen som sjuksköterskor, fält- och volontärpersonal. De sociala förväntningarna på kvinnor att ta ansvar för sjuka familjemedlemmar är på intet sätt heller mindre under en pandemi. I korthet så vilar hela hälsosystem, de formella och informella, på kvinnors axlar. 

Den skeva balansen mellan arbetsbörda och makt poängteras av Savior Mendin, Last Mile Health’s landchef för Grand Bassa Liberia. Hon noterar att trots att kvinnor globalt utgör 70 procent av hälsoarbetare återfinns de endast på 25 procent av ledarskapspositionerna. I Liberia uppgår män i beslutsfattande positioner till över 90 procent. Det, menar hon, betyder att kvinnor och samhällen bestjäls möjligheten till innovativa, kostnadseffektiva och kontextuellt lämpliga policys och insatser. 

Medan presidenten gjorde sig lustig över ”virushysterin” gick sjukvårdssystemet på knäna och människor crowdfundade för medicinsk utrustning.

I Belarus ledde regeringens slappa inställning till pandemin till protester som saknat motstycke. Ognjen Radonjic, ForumCivs regionchef för Östeuropa, beskriver president Lukashenkos recept av ”vodka, bastu och traktorer” för att behandla covid-19 som brytpunkten för det sociala kontraktet mellan staten och folket. Medan presidenten gjorde sig lustig över ”virushysterin” gick sjukvårdssystemet på knäna och människor crowdfundade för medicinsk utrustning.

Irina Solomatina, chef på Council of Belarusian Organization of Working Women, förklarar att 85,6 procent av vårdarbetarna är kvinnor. I många andra länder porträtterades kvinnliga arbetare från pandemins frontlinje som hjältar. Några sådana gick inte att skåda i Belarus. På dagen för Day of Global Media Reporting sågs inga kvinnor i inslagen på någon av Belarus fyra nyhetskanaler. 

Att ignorera existensen av covid-19 och kvinnorna som axlade ansvaret visade sig vara droppen som fick bägaren att rinna över. Presidenten som under sin valkampanj hävdat att kvinnor inte kan vara ledare eftersom ”den stackarn är så skör, så svag att hon skulle kollapsa under bördan av ansvar” fick strax se tre kvinnor organisera en oppositionskampanj. Den feministiska rörelsen ändrade kursen för den oppositionella protesten till en fredlig folkrörelse. 

Människor i världen kommer behöva leva länge med de sociala, psykologiska och ekonomiska effekterna av pandemin. Om vi önskar underlätta resan framför oss vore det vist att ta hänsyn till erfarenheterna av de som drabbats hårdast. Till att börja med skulle det innebära att alla insatser under pandemin genomsyras av ett genusperspektiv. Något som idag endast görs av 20 procent av världens länder och görs bra av endast 12 procent.