Ett verkligt effektivt bistånd byggs inte på chansningar

Vi som arbetar med bistånd letar ständigt efter sätt att göra det mer effektivt och vid behov förändra. Partnerskap med det lokala civilsamhället möjliggör ett bistånd som är anpassat utifrån specifika kontexter, där de mest utsatta människornas röster och behov görs hörda. Lösningarna ska vara anpassade för att göra maximal nytta för det lokala samhället.

Ett effektivt bistånd kräver helt enkelt ett aktivt civilsamhälle som inkluderas

Detta är knappast kontroversiellt utan framstår snarare som självklarheter – alla i branschen vet det, och beslutsfattare vet det. Det är därför världens givarländer har enats om just detta, att lokalt ägarskap och verkligt inkluderande samarbete är centralt, när de har tagit fram principerna för effektivt utvecklingssamarbete och reglerna inom OECD-DAC om vad som får räknas som bistånd.

Ett effektivt bistånd kräver helt enkelt ett aktivt civilsamhälle som inkluderas. Civilsamhället sitter på kontakter, erfarenhet och en enorm samlad kunskap om en mängd olika länder och lokala kontexter. Det vore dumdristigt att inte ta vara på det och utnyttja denna spetskompetens innan biståndets prioriteringar läggs om.

”Jag hoppas att ni inte förväntar er att jag efter tre månader på jobbet har alla svar.”

Ändå är det precis det regeringen har gjort. De har frångått forskning, principer och regler om hur vi arbetar för ett effektivt bistånd, och förhåller sig i stället till en oklar ”reformagenda” för biståndet som de varken har konsulterat civilsamhället eller Sida om, eller ens kunnat presentera några vidare detaljer kring ännu. De skär hejvilt i strategier de uppenbarligen inte har koll på, utan att ta in synpunkter från de som sitter på kunskapen om vad pengarna går till. 

”Jag hoppas att ni inte förväntar er att jag efter tre månader på jobbet har alla svar”, sade biståndsministerns statssekreterare Diana Janse under ett samtal hos Föreningen för Utvecklingsfrågor den 24 januari. Detta sade även biståndsminister Forssell vid ett möte med drygt 60 civilsamhällesorganisationer ett par veckor tidigare. Vi kan försäkra såväl ministern som statssekreteraren om att ingen väntar sig att de eller regeringen ska ha full koll på varje detalj av det svenska biståndet efter bara några månader – men det är respektlöst att då inte ens ta sig tiden till verklig dialog innan så stora och plötsliga omställningar görs inom strategierna. 

Allt detta samtidigt som regeringen påstår sig värna civilsamhällets roll.

Det kommer dessutom bli svårare att sprida engagemang för globala frågor om demokrati och mänskliga rättigheter och att se till att människor som lever under fattigdom och förtryck får sina röster hörda i den svenska debatten då informations- och kommunikationsstödet i praktiken läggs ned. Detta utan att vare sig ta hänsyn till de viktiga resultat som detta stöd genererat genom civilsamhällets påverkansarbete eller förstå dess roll inom biståndetsarbetet som helhet. Allt detta samtidigt som regeringen påstår sig värna civilsamhällets roll.

Mitt viktigaste budskap till regeringen är detta: biståndet kan inte reduceras till en rad i ett exceldokument. Vi jobbar ständigt med förbättringar och effektiviseringar, ni behöver inte gissa. Ta i stället del av vår erfarenhet och kunskap. Ett verkligt effektivt bistånd byggs inte på chansningar – det byggs på transparenta och lokalt förankrade samarbeten. I det arbetet är ett aktivt civilsamhälle en förutsättning.

Utan civilsamhället tystnar demokratin.

Anna Stenvinkel
Generalsekreterare