Sverige saknar globalt ledarskap när det behövs som mest

– I en tid när världen står inför komplexa kriser och de globala behoven ökar måste Sverige stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi behöver ett bistånd som är rättvist, långsiktigt och grundat på kunskap om vad som faktiskt fungerar, säger tf. generalsekreterare Britt-Louise Andersson.

Krympande bistånd i ett växande krisläge

Biståndsramen minskar som aviserat från 56 till 53 miljarder kronor. År 2028 beräknas nivån landa på 0,68 procent av BNI, den lägsta på över 50 år och under både FN:s mål och Sveriges tidigare enprocentsåtagande. 

Satsningarna på Ukraina är omfattande och viktiga. Biståndet till Ukraina ökar kraftigt till 10,5 miljarder 2028 men utan att nya pengar tillförs biståndsramen. Det innebär att pengarna i stället tas från några av världens mest utsatta länder med utbredd fattigdom och bräcklig demokrati. Stödet till Ukraina är nu större än regionanslagen för Afrika, Asien, Mellanöstern och Latinamerika tillsammans. 

Att regeringen, för fjärde året i rad, inte redovisar anslagsposterna i detalj underminerar tilliten och försvårar våra möjligheter att bedriva effektivt utvecklingssamarbete.

Brist på transparens för fjärde året i rad

Budgeten saknar fortfarande specifikationer per anslagspost. Detta försvårar för såväl Sida, UD och civilsamhället att planera sin verksamhet. I stället får aktörerna besked om budgetförutsättningarna för året endast några dagar innan de börjar gälla.

– Transparens är ett grundkrav för demokratiskt ansvarstagande. Att regeringen, för fjärde året i rad, inte redovisar anslagsposterna i detalj underminerar tilliten och försvårar våra möjligheter att bedriva effektivt utvecklingssamarbete, säger Britt-Louise Andersson.

Biståndet kopplas till migrationspolitiken

ForumCiv ser med oro på att delar av biståndet allt tydligare kopplas till inrikespolitiska mål, särskilt inom migrationsområdet. Regeringens nya tematiska strategi för migration uppgår till 3 miljarder kronor och innehåller flera insatser som inte uppfyller kriterierna för vad som internationellt räknas som utvecklingsbistånd. Däribland finansiering av "frivillig återvandring" och insatser för att "främja återvändande" från Sverige.

Det bryter inte bara mot biståndets grundidé utan är dessutom ineffektivt.

– När biståndet villkoras med krav som främst tjänar givarlandets inrikespolitiska syften riskerar vi att urholka dess legitimitet. Det bryter inte bara mot biståndets grundidé utan är dessutom ineffektivt, säger Britt-Louise Andersson.

Regeringens vilja att använda biståndet som en "hävstång" framhålls återigen i budgeten, men utan att redovisa vilka resultat detta faktiskt har lett till. Det saknas underlag för att bedöma om dessa insatser gynnar utveckling i partnerländer eller om de snarare försvagar biståndets effektivitet, något som flera forskningsstudier redan pekat på.

Samtidigt fortsätter Sverige att ta stora summor ur biståndsramen för att täcka inhemska kostnader för flyktingmottagande, 2,8 miljarder kronor år 2026. Dessa så kallade avräkningar är omstridda även internationellt och har flera år i rad visat sig överskattade i regeringens prognoser. Stora belopp tas från biståndsbudgeten trots att antalet asylsökande minskat kraftigt. Det leder till ryckighet i biståndsbudgeten.

– Vi ser en oroväckande utveckling där biståndet allt mer används till att täcka kostnader i Sverige, i strid med såväl biståndets syfte som med OECD:s regelverk. Det här är pengar som borde ha nått människor i utsatthet världen över, säger Britt-Louise Andersson.

Inga nya medel till klimatanpassning

Trots ökade klimatrelaterade katastrofer tillförs inga nya medel till klimatanpassning i årets biståndsbudget. Regeringen vill fortsatt öka och effektivisera klimatbiståndet, men har tagit bort tryggad livsmedelsförsörjning som en av åtgärderna. 

Reformagendan lyfter synergier med handel och privat kapital, och lägger särskilt fokus på länder med stora utsläpp. Det kan låta strategiskt, men riskerar att flytta fokus från de mest utsatta länderna till medelinkomstländer där svenska ekonomiska intressen är större. Civilsamhället har länge varnat för att den utvecklingen undergräver rättvis klimatomställning och lämnar de mest drabbade utan stöd. Klimatanpassning är inte bara en teknisk fråga – det handlar om människors möjlighet att stå emot översvämningar, torka och extremväder. Utan investeringar i just detta ökar sårbarheten och ojämlikheten.

Låt orden om civilsamhället inte eka tomma

ForumCiv välkomnar regeringens formuleringar om att det svenska civilsamhället är en viktig del av resursbasen och att stöd till lokala aktörer i repressiva miljöer ska prioriteras. Men samtidigt syns inga nya satsningar i siffrorna. Budgetnivån ligger kvar och det tidigare höjda kravet på egenfinansiering riskerar att slå ut mindre organisationer i utvecklingssamarbetet. 

– Det är glädjande att regeringen lyfter civilsamhällets roll i ord. Men vi måste se samma erkännande i praktiken. Utan resurser och verklig dialog är det tomma löften, säger Britt-Louise Andersson.

Vad tycker ForumCiv?

Vi vill att regeringen:

• Återinför enprocentsmålet för biståndet.
• Säkerställer transparens i budgeten och återinföra detaljerad anslagsredovisning.
• Stärker civilsamhällets roll och minska medfinansieringskravet som försvårar för mindre organisationer att få projektstöd.
• Stärker stödet till klimatanpassning till de länder som redan nu drabbas hårdast av klimatförändringar.
• Slutar använda biståndet som påtryckningsmedel för migrationspolitiska intressen.