Kommer Sverige fortsatt vara bäst i klassen?

Tillsammans med CONCORD Sverige och 35 civilsamhällesorganisationer har vi tagit fram en skuggrapport inför nästa års granskning av Sveriges bistånd med rekommendationer till regeringen. Vi tipsar också OECD DAC om vad de borde titta lite närmare på.

Snabba förändringar hotar biståndets långsiktighet

Sedan regeringen tog över har vi sett en genomgripande förändring i både biståndets inriktning och i hur samarbetet med civilsamhället hanteras. Förändringar har skett snabbt, ofta utan vare sig konsekvensanalyser eller reell dialog med berörda aktörer. Det som tidigare byggde på tillit, partnerskap och gemensamt ansvar riskerar att bli en ensidig process där biståndet styrs av inrikespolitiska mål snarare än internationella åtaganden.

När Sverige till exempel avskaffade Politiken för global utveckling (PGU) som vägledande princip och minskar det konkreta arbetet med Agenda 2030 tappar biståndet sin långsiktiga kompass. Det är oroande, särskilt när samma styrdokument ersätts av vaga prioriteringar där svenska intressen lyfts fram på bekostnad av lokala behov.

Ett bistånd som urholkas inifrån, utan dialog och transparens, riskerar att inte bara skada Sveriges anseende.

Omprioriteringar för att gynna svensk export

Vi har tidigare berättat att Sverige är på väg att lämna åtagandet om att ge minst 0,7 procent av BNI i bistånd. Redan 2026 väntas nivån sjunka till 0,74 procent, för att sedan fortsätta nedåt. Samtidigt fortsätter avräkningar från biståndsbudgeten för kostnader som inte uppfyller kriterierna för utvecklingssamarbete enligt OECD:s definitioner.

Resurser har också omfördelats kraftigt och stora delar av biståndet har styrts om till politiskt prioriterade områden som migration och exportfrämjande. I biståndsbudgeten för 2025 görs flera av de största satsningarna på områden som inte stärker biståndets grundläggande mål – att förbättra levnadsvillkoren för människor som lever i fattigdom och förtryck.

När biståndet används för andra syften än att bekämpa fattigdom förlorar det sin kraft och effektivitet. Vi måste värna ett bistånd som bygger på solidaritet och långsiktig utveckling – inte kortsiktiga vinster eller inrikespolitiska prioriteringar.

”Det går inte att förena ett bistånd som ska styras av lokala behov med en reformagenda där svenskt exportfrämjande och migrationspolitiska krav ska vara vägledande”, säger Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv. 

Civilsamhällets roll marginaliseras

En av de mest oroande utvecklingarna är hur stödet till och dialogen med civilsamhället förändrats. Trots löften om att stärka det civila samhället har budgetanslag minskat, strategier kortats och inflytandet i policyprocesser försvagats. Regeringen har helt tagit bort det tidigare stödet till civilsamhällets informationsarbete om biståndet. Det innebär att många organisationer nu saknar möjligheten att lyfta fram erfarenheter från människor som lever i utsatthet, eller att påverka politiska beslut med fakta och berättelser från verkligheten.

Det är dags att regeringen åter lyssnar till dem som faktiskt vet vad som krävs för långsiktigt utvecklingssamarbete.

Detta sker samtidigt som civilsamhällets roll i demokratibygge och rättighetsarbete är mer avgörande än någonsin. Utan starka lokala aktörer finns ingen hållbar utveckling. Om civilsamhället tystas ned – genom minskad finansiering, minskad dialog och minskat inflytande – förlorar biståndet sin förankring och legitimitet. 

”När dessa röster tystnar blir biståndsdebatten fattigare – både bildligt och bokstavligt. Ett levande demokratiskt samtal kräver att även marginaliserade grupper hörs. Det är dags att regeringen åter lyssnar till dem som faktiskt vet vad som krävs för långsiktigt utvecklingssamarbete”, säger Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv. 

Vad behöver Sverige göra?

Inför DAC:s granskning nästa år finns fortfarande tid att återupprätta tilliten och stärka biståndets kvalitet. ForumCiv, tillsammans med 35 andra organisationer, har identifierat flera viktiga åtgärder:

• Återgå till enprocentsåtagandet i biståndet så snart som möjligt och bidra med extra stöd till klimatarbetet globalt – för att hantera förluster, anpassning och utsläppsminskningar.
• Säkerställ att biståndet används till sitt syfte: att människor som lever i fattigdom och förtryck får bättre möjligheter att förbättra sina liv. Alla reformer bör bygga på beprövade metoder och följa principerna för effektivt utvecklingssamarbete, mänskliga rättigheter och internationell rätt.
• Skapa en separat Ukraina-fond utanför biståndsbudgeten, så att stödet dit inte sker på bekostnad av världens mest utsatta.
• Öka andelen av biståndet som går till jämställdhet. Vänd den negativa trenden.
• Stärk barnrättsperspektivet i biståndet. Satsa på samhällen som skyddar barn och unga och ger alla tillgång till utbildning, hälsa och trygghet.
• Upphör med politik där internationellt samarbete styrs av kortsiktiga svenska intressen. Ta fram handlingsplaner för Agenda 2030 och säkerställ att hela regeringen arbetar för en hållbar utveckling.
• Minska de kostnader för flyktingmottagande i Sverige som tas från biståndet – och fasa ut dem helt på sikt.
• För en öppen och kontinuerlig dialog med civilsamhället, både i Sverige och i samarbetsländer. Det stärker lärandet och gör biståndet mer träffsäkert.

”Ett bistånd som urholkas inifrån, utan dialog och transparens, riskerar att inte bara skada Sveriges anseende. Det gör också verklig skada för människor i världens mest utsatta kontexter”, säger Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv. 

Ett vägval för Sveriges trovärdighet

Sveriges utvecklingssamarbete står vid ett vägskäl. Ska vi fortsätta vara en trovärdig aktör för hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter? Det är hög tid att regeringen lyssnar. På civilsamhället. På våra samarbetspartners. På principerna för ett effektivt, rättighetsbaserat bistånd. Det är så vi bygger en framtid där biståndet gör skillnad – på riktigt.